Länge har min omgivning påpekat att jag inte är ung längre, att jag springer för fort fram i livet. Men ja ni vet hur det är när livet är sådär alldeles underbart och roligt. En vill hela tiden så mycket, gärna på en gång också. Men det fungerar inte i längden. Så nu har jag börjat sanera i livet. Minska ner, ta bort och förändra allt eftersom.

Fokusera på det som känns viktigast för mig, som jag mår bra utav i längden. Träning för hälsans skull är något som fått stå åt sidan länge nu. Började ta tag i det för en månad sen drygt, men upptäckte snabbt att utrymmet var begränsat. Och det blev en varningsklocka, något att verkligen fundera över.

Men ändringen är påbörjad och nån vecka till så blir det ett annat schema som gäller. En resa till Köpenhamn i början på april kommer i helt rätt läge. Den var planerad för någon annans skull men blir nu även för min egen skull. 

Undrar om det här är anledningen till att jag sa ja när en väninna??? utmanade mig på att äta ostron. Förra gången så var det råbiff hon fick mig att äta. Eller så är hon bara bra på att trycka på rätt knappar när hon utmanar mig. Nåja, vi har alltid roligt ihop och det lär inte bli annorlunda den här gången heller. Förutom mina grimaser när tefaten med stora slemmiga monster sätts fram framför mig.

Förra veckan så föreläste jag om mitt liv på engelska. Ja ni läste rätt, på ENGELSKA. Också en utmaning jag inte backade för. Att leva sitt liv fullt ut ger en sådan trygghet att risken för ett totalt slaktande av ett språk jag gillar inte skrämde mig. Nu känns det i alla fall som att det gick bra, över förväntan.

Nåja, på måndag så vägrar jag att göra något annat än att bänka mig i soffan på kvällen. Då är det dags för ett av få program jag gärna följer. Ni som känner mig vet nog vilket men ni andra får gissa ni. 

I lördags så såg jag tredje Fifty Shades filmen på bio. Reaktionen efteråt var…. Mäh!! Var ju mer actionfilm juh…. Vad det säger om filmen och om mig tror jag vi lämnar därhän.