I onsdags så skulle jag hålla föreläsningar på Fellingsbro Folkhögskola. Nu är inte det mina hemtrakter direkt så jag knappade in adressen i telefonens kartapp innan jag åkte tidigt samma morgon. Och tänkte inte mer på det.Min lilla Ellen är jättesöt men inte direkt lämpad för en resa på drygt 24 mil. Hennes fransar mår inte bra av det, så hon klagar ljudligt för att undvika längre turer.

Alltså så hyrde jag en bil, en ¨liten¨bil enl uthyraren. Liten???!!! är en van att åka i Ellen och får en Volvo V40 Cross Country så känns inte den bilen liten på något sätt. Och när jag ska hämta den så säger personalen att det är inga skador på bilen, för den är helt ny……   Eeeeehhh och den tänkte ni hyra ut till mig, var den första tanken som dykte upp i mitt huvud.

Nåja, jag tog mig i alla fall hem utan missöden, samtidigt som jag försökte klura ut hur allting fungerade. Att bromsarna var nya märktes definitivt och envist talade den om för mig när jag skulle växla. En ny värld typ. Stolsvärme och klimatanläggning stod högst på prioritetslistan, så det greppade jag ganska omgående.

Men farthållare och manuell växellåda…. ja halvvägs till Örebro så hade jag till slut lyckats bemästra den också. Jag vet!!! Det fanns säkert någon instruktionsbok undanstoppad någonstans i bilen. Men den letade jag inte efter, gissade att det antagligen bara skulle bli än mer förvirrande.

När jag åkte på morgonen var det inte speciellt varmt ute och bilen var kall, så jag behöll jackan på. Senare stannade jag på en rastplats efter E4:an, tog en nypa luft samt tog av mig jackan. Då såg jag att det fanns en knapp som det stod media på mellan knapparna radio och telefon. Hmmm, måste testas! Ungefär så brukar min hjärna fungera.

Så självklart tryckte jag på den. Och helt plötsligt efter en del tryckande och snurrande på reglage så stod det helt plötsligt på displayen ¨ansluta Erikas Iphone¨? Japp eller ja OK på det såklart. Och nöjd så har jag min Spotify att lyssna på. Bara att glatt nynnande köra på vidare söderut, nöjd med min prestation.

Tre kilometer från avfarten i Uppsala tonar helt plötsligt musiken ned, och en röst börjar prata i bilen. Om tre kilometer, ta avfart 188 mot Bärbyleden och Enköping….. What??? Vad??? Vem var det där??? Hur…????

Det tog nog några  kilometer för hjärtat att lugna sig, och min hjärna att koppla upp igen innan det klarnade. Samtidigt som rösten återigen förkunnade att jag skulle svänga av om 500 meter. 

Kartappen i telefonen!!!!

Jag som äntligen vant mig vid att telefonen och datorn lever ett liv i symbios och håller reda på mig. Nu blandar den in bilen också!!! Ja, ja det var till stor nytta när jag närmade mig Fellingsbro helt klart. Att den envist ville att jag skulle köra in på en typ skogsväg precis vid skolan kan jag acceptera. Det var ändå den sk vägen som hette Bergsgatan, så det var rätt trots att det var fel.

Livet är utan tvekan underhållande numera………  -:D