Tanken var att jag skulle vara flitigare med tankar och inlägg här, men nu tar livet sina oväntade vändningar emellanåt och ändrar förutsättningarna. Februari och mars har varit två månader vars innehåll bestått av det mesta i livet. Sorg, ilska, chock, glädje, framtidstro och en insikt om livets ändlighet i en salig blandning. Och till slut även kunskap om ens liv som vänder upp och ner på så mycket.

Väl medveten om att ni som läser såklart vill veta mer om vad och varför så klarar jag inte det. Men jag måste skriva av mig, få med det i min historia. Jag processar fortfarande vissa delar, frågor som aldrig kommer bli besvarade. Jag har min ventil som jag ändå börjat öppna upp inför nyligen med de tankar som inte kan pratas om.

Bryta ihop, släppa taget helt var aldrig ett alternativ i det liv jag levde tidigare och just den biten verkar hänga kvar. Något som tillfälligt säkert kan vara en tillgång men inte i längden. Nu trodde jag ändå att den jobbigaste biten var avklarad men som i så mycket annat så har livet sina överraskningar. Det som inte kan pratas om och som heller inte kommer få sitt svar gnager i sinnet.

Nog om det negativa jag har så mycket att glädjas åt framöver. Med vårens gryende ankomst och vänner omkring mig som jag älskar så känner jag hur energin och livslusten spirar. Jag hade en plan för hur jag skulle bygga en solid grund för att ägna min tid åt att skriva och föreläsa. Skapa bekymmersfria förutsättningar för det kreativa. Den planen förändrades plötsligt under den här tiden på så vis att det nu bara är att njuta av varje dag och låta orden flöda i såväl text, bild hoppas jag samt verbalt.

Och min nya förälskelse inte att förglömma. Hon är blond, lurvig, kärleksfull och emellanåt lika truligt envis som undertecknad när hon sätter sig ner och bara tittar på en i bästa fall. Som tur är så har jag fått umgängesrätt av hennes husse.