Ja den frågan är nog högst relevant i mitt liv i skrivandes stund. Jag har nyligen tagit tag i mitt företagande, föreläsande och går nu att finna på Bokadero. Dessutom så funderar jag på att plocka undan min fina rosa gran. Och i så fall åker även de rosa adventsstakarna ner i förrådet.

Ja! De står fortfarande kvar här hemma. Det är ju inte påsk ännu….

Frågan är ändå hur jag ska fylla det rosa tomrummet när det sker. En ganska stor fråga för mig det och jag förstår mycket väl att den framstår som fånigt obetydlig för flertalet. Jag har inte ägnat speciellt många tankar på varför jag absolut måste ha rosa omkring mig. Jag gillar läget bara och njuter av mitt rosa liv.

Jag såg filmen om pappa Marianne i helgen som var och en replik fastnade lite mer än de andra. “Jag vet inte vad det är att vara kvinna men jag vet ta mig fan vad det är att vara jag” Ja ungefär så lät det om jag minns korrekt.

Och det där fick mig att fundera på mitt eget liv, vet jag vad det är att vara jag?

Och jag måste nog svara nej på det, jag har fullt upp med att bara vara och njuta av livet. Självklart så söker jag all kunskap och information om könsdysfori för att förstå. Inte för att jag måste utan av ren nyfikenhet. Och för att föra kunskapen vidare i föreläsningar, utbildningar mm.

Och jag lär mig fortfarande att vara jag, för jag förändras ständigt i det lilla. Nyfikenheten på livet tar aldrig slut och jag formas alltjämnt som det nya möter mig. Och jag har också med hjälp av mina väninnor förstått och anammat att utan mitt konstiga liv så hade jag inte varit jag idag.

För min egen del så måste jag nog omforma den meningen för att passa mig. “Jag vet inte vad det är att vara jag, men jag vet ta mig fan att jag är kvinna”