Det här året började inte direkt på bästa sätt, feber och veckor som var bokstavligt slemmiga. Nu finns det ändå oftast något positivt i det mesta i livet som händer. Det som julfrossandet lämnade efter sig försvann de här veckorna. Inte så dumt heller att hjärnan gick in i viloläge den här perioden heller. Den har en förmåga att snurra på när jag mest av allt är beredd på det annars. Nu är i alla fall det mesta tillbaka till normalläget, saknas nu bara att bygga styrka igen. Behövs i min ålder men skyndar långsamt. Kreativiteten som jag saknade mest är tillbaka, lusten försvann aldrig men utan det kreativa så blir det ändå ingenting av det.

Häromdagen när vi tanter blev inbjudna att långluncha med blonda ungdomen så kom vi att prata om drömmar som vi har. Och jag konstaterade att det är ganska skönt i livet nu när det inte längre finns några stora drömmar att jaga. För mig är de redan uppfyllda där mitt nuvarande liv är en av de stora drömmarna.

Nu fastnade det där samtalet vilket såklart fick mitt huvud att snurra kring det där med drömmar. Hur kan det komma sig att jag inte har några stora drömmar. Konstaterade att något jag alldeles säkert skulle sörjt om jag inte upplevt det är att få gifta mig, bli förälder, leva familjeliv med allt det innebär. Och den stora förändringen av mitt liv jag påbörjade 2012. Att det nya livet blev bättre än jag kunde drömma om dessutom.

Men vänta nu tänkte jag sen, har jag inga drömmar kvar. Och då ploppar det fram drömmar på rad, jag har bara inte tänkt på dem som drömmar utan mer som något roligt att längta efter, se fram emot. Att åka till Tomorrowland är en av dem, parta i Barcelona en annan, åka tåg i Alperna en annan osv. Skillnaden mellan dem och de stora drömmarna är att jag inte kommer sörja de drömmarna när det är dags att tacka för sig. Mer något jag inte hann med bara.

Och det slog mig då att vad vore livet utan drömmar, och helst fler än vad jag hinner med i livet. Men också hur priviligerad jag är som bara har de roliga drömmarna kvar, inga måste hinna med drömmar.

Några drömmar har numera förpassats till mardröm istället. I många år så ville jag åka till Australien, men det vägrar jag göra idag. Största hajarna och krokodilerna, giftigaste ormarna, spindlarna och maneterna. Kängurus sparkas, Kolalor är visserligen söta men tydligen både sura och lättstötta. Och bada går inte heller för då måste man ha koll på strömmarna så man inte hamnar långt ute bland hajar och maneter. Och näbbdjuret som är fulsöt har en gifttagg. Och Tasmanska djävulen…… Nu har jag i och för sig en sån bland mina vänner, vilket nog är tur för hon fräser till varje gång surtanten i mig slår till.

Jag är nog inte så galen ändå som tycker januari var en hyfsat bra månad det där jag tofflar fram i mitt rosa moln i livet.