Klockan är bara halvsex, jag har redan druckit mitt kaffe. Det är tyst i husen, bara jag är vaken. Fåglarna kvittrar, en del glatt andra klagande vissa nästan ursäktande. Solen kämpar sig fram, lägger sin ljusa, varma, underbara slöja över träd och byggnader runtomkring. Här där jag sitter har den ännu inte nått fram. 

För att inte frysa så har jag min höstjacka på mig. Matchande min favvo Chilla såklart. Låter blicken vila en stund på blommorna mina grannar smyckat vår lilla veranda med. Rosa, gult, grönt och orange. Njuter av hur de i sin skönhet kan förändra det slitna färgflagnande virket omkring sig till något vackert. Att så lite kan göra så mycket. 

Förväntasfullt ser jag skuggan på marken sakta krympa, dess skarpa gräns drar sig närmare för varje minut. Tiden tickar raskt fram men jag märker det inte, den känns så oviktig i denna stund. Hela min kropp, mitt sinne är placerad i nuet. Njutningsfullt så är jag bara. 

Det svåra är inte att vara i det här tillståndet. Nej, det är att ta sig den tiden, låta sig gå ner i viloläge, stänga av alla tankar och bara ta in. Njuta av det vackra lugnet och ljuden från världen omkring. 

Nu börjar det röra sig i huset, grannarna vaknar och ger sig tillkänna. Bilarna som är på väg någonstans med morgontrötta förare ökar i antal. Och kontrasten mellan stressen och tröttheten de förmedlar och min känsla av lugn och den fina glädjefyllda energi min morgon gett mig är högst påtaglig. 

Jag har hur mycket som helst att göra. Men det bekommer mig inte. Jag hinner ändå, och stöter jag på hinder som skulle kunna ställa till det, så finns den värmande insikten där. Jag är inte ensam, jag måste inte klara allt själv. Behöver jag och ber om det så finns ni där. Bara den tanken i sig får tiden och energin att räcka så oerhört mycket längre. 

Alltså frustrationen över Telia börjar närma sig astronomiska proportioner. Ägnat ännu en dag till mina mellanhavanden med den förhistoriska kolossen till företag. Att någon kan ändra sin könsidentitet och erhålla ett nytt personnummer verkar vara något helt obegripligt nytt för detta företag.

Redan för mer än ett år sedan skickade jag in papper till dem som visade på att jag har ett nytt personnummer. Och påminde vad gällde bredbandet även ändrat mitt förnamn. Borde var den enklaste saken i världen kan en tycka. Men inte då! Åtminstone inte för Telia. Som jämförelse kan vi ta Åhlens. 

Knappt en vecka efter att nytt pnr utfärdats så skulle jag köpa ny parfym där i en av deras butiker i Uppsala. Lämnade fram mitt körkort med gamla identiteten som vanligt. Jag hade inte kontaktat dem om mina ändringar. Kassörskan tittade undrande på mig och frågade om jag brukade använda körkortet för mina inköp som Åhlens kund. Hon hittade mig nämligen inte. Jag sa mitt nya pnr och undrade om jag fanns med där då, vilket kändes osannolikt så här snabbt. Men jodå, och all historik var med. Hur enkelt och självklart som helst. 

Men så var det Telia då, 16 april i år besökte jag deras butik i Gävle för att få ordning på allt. En stor röra är nog det enklaste beskrivningen av allt. Jag fanns med på både nya och gamla personnumren. Dessutom vad gäller bredbandet i mitt gamla dödnamn, det manliga förhatliga namnet. Nu pratar vi flera år sedan ändringen skedde i mitt liv. Och nu börjar cirkusen. En kille började titta igenom abonnemangen ett och ett. Ändrade till rätt uppgifter. Fungerade bra med mobiltelefon och fast telefon. 

Men inte med ett mobilt bredband som legat vilande, ett gammalt erbjudande som helt plötsligt blev aktivt. Vilket resulterade i faktura på månadsavgift. Något jag ringde om för att protestera emot. Vilket fungerade rätt så bra. Det var 24 maj nu. Hon la det vilande och annullerade räkningen. Nu dök det ändå upp en till faktura för tiden 1 – 24 maj. Jag orkade bara inte bry mig nu. En skitsumma ändå. Fick även veta då att mitt bredband fortfarande stod kvar på mitt gamla pnr.

Men nu börjar cirkusen. Frustrerande, förolämpande och kränkande. Bredbandet med TV!!! Helt omöjligt att ändra förnamn och pnr. Nej, jag måste överlåta abonnemanget sa killen lite försiktigt. Överlåta sa jag. Ja det går inte på annat sätt. Så du menar att jag ska överlåta mitt bredband till mig själv sa jag irriterat. Och så var det. Han började skriva och när han var klar för att skriva ut pappren så säger han att det är en avgift på 250 kr för att överlåta mitt bredband till mig själv. Med hög irriterad röst frågade jag om han skämtade. Vilket han inte gjorde.

Skamset erbjöd han sig att ta bort två månaders faktura på min mobiltelefon. För att få ett slut på galenskaperna gick jag med på det. Men det kokade i mig nu. Den här killen var ändå fel person att skälla ut. Han gör bara sitt jobb. Men nu slutade det inte där. När överlåtelsepappren skulle undertecknas så stod mitt gamla dödnamn som överlåtare. Jag påpekade förolämpat att jag kan inte skriva under med ett namn jag inte har. Han konsulterade sin chef återigen, han fick göra ett par vändor dit. Och jag fick skriva under med mitt namn som både den som överlåter och till den som tar över abonnemanget. Och han skulle skicka in pappret till kundtjänst, och det borde vara klart inom två veckor.

Förra veckan ringde jag för att flyttanmäla i tid. Och då visade det sig att fortfarande var inte överlåtelsen genomförd. Överlåtelsepappret saknades fick jag veta. Hon skulle skicka nya till mig och tyckte jag skulle vänta med att flyttanmäla tills det var klart. 

Idag ringde jag igen då jag inte fått några papper och tiden rinner iväg. En ny stackars tjej som jag fick förklara allt för ännu en gång. Nu hittade hon pappret under mitt nya pnr samtidigt som abonnemanget stod kvar på det gamla. Läget är nu som så att hon ska kolla vad som händer och varför och återkomma. Och då ska vi ta flytten föreslog hon. Jag har ledsnat rejält vid det här laget. Ny leverantör ganska snart känner jag.

Så Telia är för mig just nu ett kränkande hopplöst föråldrat okänsligt företag.

Lite förkyld eller allergisk, inte riktigt klar över vilket. Aldrig funderat speciellt över det, men andra har väckt tanken hos mig. Inte för att det förändrar något i mitt liv men vetskap är något som tilltalar mig. Varför, av vilket skäl det är som det är.

Jaha, och där kom gräsklipparen dundrande då. Ett monster som sveper förbi mina fönster, vrålande som en brunstig kamel, eller som en alkoholmättad, testosteronstinn man på krogen en sen natt på dansgolvet. Tur att jag inte påbörjat min morgonrutin ännu då han har full insyn från sin position i monstrets hytt när han fladdrar förbi som en påstridig skugga, lite hotfullt och irriterande. 

En sen och jobbig morgon tänker du kanske nu. Inte alls! Jag vaknade redan kl 06.00 imorse av larmet som fick telefonen att fara omkring på bordet bredvid sängen. Kan inte förstå hur jag kunde undgå att vakna av det där igår. Förutom att durra, fara omkring och låta högljutt i minst en minut, så är den förinställda signalen inte i min smak. Går att ändra tänker ni såklart. Japp, varsågod min vän tänker jag. 🙂

Nåja, likt en katt låg jag förnöjt kvar en stund, sträckte lite på mig, funderade lite på hur bråttom det var in till badrummet. Tidsrymden mellan känslan av att vara kissnödig och nödvändigheten av att göra något åt det, har förkortats väsentligt. Ännu en konsekvens av de förändringar jag gjort i mitt liv. 

På mina föreläsningar så brukar jag påpeka att mitt tidigare liv på många sätt var en semester i jämförelse. Så mycket enklare både kroppsligt och levnadsmässigt. Mentalt är det däremot som att förflytta sig från helvetet till himlen. För första gången i livet så mår jag bra, hela jag. Att le direkt på morgonen när jag vaknar, av min kropp som gör sig påmind. Se mig själv i spegeln med ännu ett leende som följd. Och då har ni inte sett mig en tidig morgon, nyvaken. Eller jo en del av er har gjort det. Ni har tystnadsplikt!

Nu till helgen så får jag återigen börja röra mig som jag vill, träna och sånt där ni vet. Så det var med blandade känslor jag såg Lollo skena förbi när jag drog upp rullgardinen. Likt en graciös skenande gasell svepte hon förbi i rasande fart, och fortfarande utan att märkbart sakta in vinkade hon tillbaka med ett leende när jag ropade efter henne. Borde nog ge mig ut själv också……. hmmmm, kan vänta en stund, eller dag, eller så typ…..

Jag satt ute en stund på morgonen, men det var lite kallt idag. Vaknade till ordentligt i alla fall. En hare skenade förbi helt plötsligt. Nog samma fart som Lollo. Funderade lite över var den kom ifrån, nu när den var på väg till skogen. Min granne föreslog att den antagligen kom från någon av trädgårdarna vid järnvägen. Mumsat på blommor eller morötter kanske. 

Vid det här laget så började fabriken låta illa igen. Med så mycket luft att göra sig av med så kanske Proviva kan vara något att testa. Vad vet jag, men enligt reklamen så ska det vara bra mot orolig mage åtminstone. Lukta lite började det göra med. Ja, inte av mig då utan fabriken såklart.

Jag hade en tanke om innehållet i den här bloggen igår, om vad vi gör med vårt liv, ställningstagande och beslut. Nu blev det något annat. Lite representativt för mitt liv och mina känslor idag. Jag improviserar och njuter av livet numera. Tar det som det kommer. Carpe diem. Fånga dagen.