Sakta, försiktigt och något taffligt trevande låter jag ena benet ta klivet över badkarskanten. Badrummet är inte det största jag bevistat men räcker till ändå. Att ljuset gör det stört omöjligt att få sminket på rätt plats har det gemensamt med de flesta badrum.

Samtidigt som foten närmar sig badkarets yta blir jag något skeptisk. Det lutar inåt mot kranen där bakom glasväggen. Ett framtida möte i full kraft med armaturen är inget jag önskar. Handtaget på väggen sitter nog där av någon anledning.

Sagt och gjort… iiiiiiaaaahhh… snabbt på väg nedför, snabbt drar jag in resten av kroppen och försöker hejda mig innan den förödande närkontakten med väggen och duschstången.

Nu har något geni utrustat badkaret med sträva antiglidpluttar strax innan slutet. Precis på den del av badkaret som är plant, den enda platsen som jag kan stå obehindrat på ändå.

Nåja, fram med duschen, på med vattnet som självklart strålar ut från kranen, inte duschen. Hittar till slut ploppen som ska dras upp för att ändra vattnets väg.

Jaha ja, det var väl nästan väntat det. Sånt där megastort duschmunstycke som inte ens kan jämföras med ett stilla regn i nedblötningseffekt. Misstänker att jag numera har rivsår under armarna efter att ha försökt skölja bort tvålen som hade en vidhäftningsförmåga helt i motsatt förhållande till duschens nedblötande förmåga.

Att duscha ren Fiffi blev mer än upplevelse på en oväntad och oönskad sexuell aktivitet med på tok för stora attiraljer.

Nu ska jag iaf försöka halka mig fram till bakkanten och kravla mig ut från badkaret. Sprattlande i ett desperat försök att hålla mig upprätt får jag till slut tag på handtaget och hoppar ut till säkrare mark.

Känner mig nästan mer svettig än innan men tänker inte göra om proceduren nu när jag åtminstone klarat mig helskinnad ut från badrummet.

Ja så kan en dag också börja tänkte jag stilla….