Solen värmer från en klarblå himmel, kocken på TV har mellannamnet Olli och den potentiella mobbaren inom mig far iväg i konstiga tankar och formuleringar. Fnissande tar jag en sväng ut i köket för att starta min kaffemaskin, garanterat hatad av mina nya grannar vägg i vägg. Men jag tycker inte om dem heller så den där illvillige individen långt därinne fnissar än en gång.
Medans bönorna mals och kaffet som doftar underbart makligt rinner ned i koppen så bläddrar jag förstrött i den numera digra bunten av besked om min tjänstepension. En av dem får mig alltid att le lite extra. Den som glatt meddelar att jag kommer få 91 kr i månaden innan skatt. Ja i dagsläget så räcker det till en cafe latte i alla fall.
Stillsamt noterar jag att den här partiella frivilliga isoleringen nog börjar ta ut sin rätt. Det är säkert kaffet som jag nu smuttar njutbart på som får min oftast skenande hjärna att stilla sig en stund. Men det går nog snart över. Undrar om snön som ligger kvar därute räcker till några snöbollar? Frågan är vem som blir måltavla i så fall. De där nya grannarna visar sig inte ute så de går bort. Hade nog inte varit så uppskattat heller antar jag.
Men de hade balkongdörren öppen häromdagen och sån där hupp hopp musik stönades fram i ett staccato som fick mig att tänka på någon med syrebrist. Jag höjde volymen på min telefon så jag slapp höra det mer än nödvändigt. Just den dagen så var det Rammstein som spelades på min Spotify initialt, men de följdes av Slayer och sedan Death Metal. Jag uppfattar det som att growlandet blev för mycket för mina grannar. Dörren åkte igen väldigt snabbt.
Det bor nog en liten Häxan Surtant även i den här kroppen. Annars ser jag mig mer som den lite högfärdiga damen som med nedlåtande blick skrider fram på affären som det anstår den Queen jag utnämnt mig själv till.
Nu ska jag gå ut och få lite sol en stund, kanske morra lite åt någon stackars förbipasserande och definitivt stirra på de stackare som gått förbi här de senaste dagarna. De förstår inte att det är deras hund jag stirrar stint på. En gullig Shetland Sheepdog som väcker många fina minnen varje gång från tiden med min lille Sheltie Emil.