En varm och stickig vår och sommar såhär långt. Varmt av bara den och jag jobbar nästan hela sommaren inom vården. På det vaccinationer mot Covid, TBE och stelkramp. Nog för att göra vänster arm stel av bara dessa nålstick.
Dessutom en period som utmanat och bringat klarhet. I mitten av juli så drogs jag iväg för en dag på Kläcken. Sandstrand, bad och sol något som fick Häxan Surtant att vakna inom mig. Men som blev något helt annat än det föranade. Jag har en känsla av att jag nog var den som njöt mest där jag emellanåt strosade runt med en stor gul Sombrero och en toarulle. Ja kissa i vattnet är inget att ens tänka sig för den här damen. Jag badade till och med på eget initiativ några gånger. Fyllde nog min kvot för flera år framåt där.
Häxan Surtant däremot får alldeles för lite tid har jag insett. De perioder som var tänkt för skrivande och eget företagande går oftast åt till vila och återhämtning. Något som stört mig en tid nu. När dessutom plattformen är lagd för att återigen få fart på företaget och föreläsandet så skapas en frustration. Förändring måste till något annat är inte acceptabelt.
Det var i det här läget som jag motvilligt accepterade att jag visserligen inte fyllt sex år än men i registren blir sextiotre år nu i höst. Så för första gången i mitt liv så började jag titta på hur min pensionsprognos såg ut. Och det var en fascinerande upplevelse vill jag lova. Den skrek mig rakt i ansiktet att varför ända in i glödheta har jag inte gjort slag i saken än.
Nu är beslutet i alla fall taget, det blir förtidspension och eget företagande som gäller efter årsskiftet. Det är bara tidpunkt och upplägg som ska tänkas igenom, men det tar jag min adopterade mamma till hjälp med.
Misstänker att den diskussionen inte kommer bli när hon drar iväg med mig för att tälta. Ja ni läste rätt, tälta och jag kom på mig själv med att utbrista men gud så kul när jag såg min bortglömda anteckning om det. Den mesta tiden så kommer hon antagligen ligga och gapskratta när jag i vanlig ordning har snubblat på nån liten halvrutten kvist och gjort en frivolt. Enda gångerna jag klarar av att genomföra dylika gymnastiska övningar.
Häxan Surtant har ändå fått stå lite i centrum i sommar. En som jag tycker helt underbar tatuering på min vänstra skuldra skapad av Idis på Fallen Angel i Gävle. Nygjord men inte helt färdigställd än så bild bjuder jag inte på nu. Men självklart så är det rosa rosor med och naturligtvis även den där kitteln som annars hålls i det fördolda. Och den är anpassad till rosen jag har sedan tidigare på höger skuldra. Väl hemma så började redan en tanke på ännu en gaddning som ska passa ihop med de två spira. Så fortsättning följer, jag är fast i tatueringsberoendet precis som jag förvarnades om innan min första älskade ros skapades.
Imorgon så ska jag njuta av egentid med favoritvovven Iza, en promenad med motion för oss båda är inplanerade. Det slog mig nu att Izas matte är min adoptivmammas mamma, då är väl hon min adoptivmormor vare sig hon vill eller inte. Ja “min familj” fick inte välja heller så……