Idag så är det exakt två år sedan jag opererades. Till och med på klockslaget när den här bloggen skrivs. Måndagen den 23 november 2015 runt åttatiden på morgonen rullades jag in på Karolinskas plastikkirurgiska avdelning. Exakt tid har jag inte koll på, jag var fortfarande lite tagen efter mötet med min kirurg på morgonen. En jättegullig hunk, som jag träffade för första gången. Lugn, trygg och förtroendeingivande. Drygt tre timmar senare vaknade jag av en enveten signal från en apparat som hängde på sänggaveln.

Där och då var jag äntligen jag. Groggy, trött och med en puls på 160, det var det den där apparaten protesterade emot. Varje gång så var det någon från personalen framme och tittade till mig. De höll mig kvar på uppvaket flera timmar tills den där mojängen var nöjd.

Så många minnen och tankar som flödar i mitt huvud idag. Tacksamhet och lycka, varje dag ser jag mig själv i spegeln och ler. Humöret går upp oavsett om ryggont, förkylningar eller trötthet finns där samtidigt. 

Karolinska gav mig en kropp jag älskar, skillnaden i att gå från att hata sin kropp till att älska den är svår att sätta ord på kortfattat. Så jag lämnar det till era egna tankar här.

Men kroppen är inte allt. Den gav mig bara förutsättningen för ett bra liv. Mina vänner som finns runt mig är också en stor anledning till att jag idag är en lycklig människa. Där motgångar och svårigheter nu enbart ses som ett gupp på vägen. 

Jag har svårt att hitta orden idag. Tankarna är svåra att fokusera, så ja, jag låter det räcka så här. Min tvåårs dag.

En månad drygt sedan jag skrev senast. Men då har också den här sidan varit nedstängd i drygt en vecka. Det har hänt förut och varje gång så påminns jag om hur mycket den här bloggen betyder för mig. Att gå tillbaka till de tidiga inläggen och minnas hur det var då, hur jag var då. Minnen som kommer fram igen, känslor, händelser mm. Så många förändringar i mig själv.

Så nu tar jag mig en stund och skriver några rader. En paus i november rusket vilket behövs. Det händer något hela tiden den här månaden. Jag var i Umeå helgen som var och utbildades, ja precis, utbildades inte utbildade. Och igår satt jag i ett panelsamtal om trans och en film. Innan helgen så blir det Orbaden för en kick-off med Företagarna. Helgen? Ja den ägnas åt föreläsning/workshops. Inte av mig då, jag är arrangör den här gången. Ungefär så är hela den här månaden.

Som tur är så finns det de som får mig att stanna upp ibland. Så i december blir jag upplockad i Uppsala för vidare färd till ett hotell för att njuta, äta god mat och umgås. Bikinin skulle med också sa hon Anna Mård. Spa är aldrig fel.

Utan att överdriva så måste vi nog ses som proffs på att bara vara och njuta av livet, stunden tillsammans.

Åh nej, det har börjat snöa!!!! Undrar om inte persiennen får åka ner igen… syns inte finns inte…. ja iaf sålänge jag sitter här och jobbar. Vare sig jag eller Ellen är direkt förtjusta i den här tiden på året. Julgran, adventsljustakar och tiden runt jul däremot, den gillar jag. Antagligen därför min jul sträcker sig åtminstone februari ut. 

I år borde jag försöka få tag i rosa adventstakar också som matchar min rosa julgran. Ingen idé att ni kommenterar det, jag kommer ändå inte lyssna. Det ska vara rosa. Självklart rosa julros(a)or till det. En rosa tomte vore inte heller fel, det kan inte bli för mycket.

Osammanhängande och rörigt?? Ja det är så det är för tillfället. Många bollar i luften samtidigt? Oh nej! Det är snarare ett konfettiregn tror jag. Panel, workshop, utbildning, kick-off, möten, utbildas, konferens, projekt, prevention, suicid, högskola, föreläsning, fängelset det gamla, fotografering ( just ja, den är gjord, och ska hängas innan årsskiftet). Några av de ord som är min vardag i november.

Som hbtq person är det ändå lite ironiskt att vi får en gammal fd fängelsecell som kontor till föreningen RFSL. Numera heter det Kulturhuset Gävle iofs.

Det var ett evigt tjat om 1958 och 60 år tycker jag. Italien eller nåt, var det så?