Som brukligt senaste åren så är det ett tag sen jag skrev något. Den här våren har ändå varit exceptionell då det knappt skrivits något överhuvudtaget. Till och med Buttermuffen har fått vila eller om det är tvärtom. Jag började tänka tillbaka på tiden sedan förra inlägget och vila…. nja fram till slutet på maj då möjligtvis. Där tog det fart kan jag lova så reda nu känner jag mig nöjd med 2023, vilka upplevelser och minnen. Och då väntar ändå några till framåt hösten. Nu räcker det med sol och kanske årets första dopp vid bryggan på Kopphuslandet.

Som sagt så började det redan i slutet på maj då jag på egen hand i hyrbil körde ner till Grythyttan. Ni som kan mig förstår det förvånande i det, själv känner jag mig sjukt stolt. Min lilla pojk som studerat där tog sin kandidatexamen 2 juni. Jag är stolt, imponerad och såååå lycklig över att få uppleva den dagen. Hela vistelsen gav varma minnen tillsammans med honom och alla hans mammor. Nu har han flyttat till Stockholm och söker jobb där, jag har redan kollat in resrutten med pendeln dit. Och inte ens jag kan irra bort mig på den rutten.

Den 12 juni så blev jag utkörd från min lägenhet, grannarna förde ett oväsen värdigt en galen supporterskara på någon fotbollsmatch i huvudstaden. Det brann i vindsvåningen i min uppgång. Vi blev sittandes ute i över tre timmar betraktandes flera släckbilar, en stegbil, en första insats bil och ytterligare en mindre bil. Utöver det en ambulans och ett antal polisbilar. Ja alltså hur många de var, poliserna alltså har jag inte koll på, jag kom av mig redan när de två första kom. Fick klart för mig efteråt att jag nog utmärkte mig lite de timmarna då jag tog med mig min nyss tillagade middag ut. Och där satt jag lugnt och åt min mat medans räddningstjänsten gjorde sitt och grannarna uppjagade for runt. Ett spektakel som ändå slutade väl med tanke på hur det hade kunnat gå. Två lägenheter förutom den som brann gick inte att bo i, de kollade varje lägenhet innan vi fick gå in igen. Min klarade sig från rökskador men släckvatten hade runnit ända ner till mig inne på toaletten.

I mitten på juni så åkte jag ner till Göteborg med Jonna, något som våra väninnor kände viss oro för. De hade ingen tilltro för vår förmåga att hitta eller ens veta var vi är någonstans på egen hand, två vilsna virrhjärnor på vift typ. Men där chockade vi både oss själva och dem för vi snurrade omkring med buss och spårvagn som att vi inte gjort annat. Ja alltså lite irrade jag iväg emellanåt men då satte Jonna stopp. Vi var där för att se båda konserterna med Metallica. Nu bodde vi ute i Långedrag dessutom i en lägenhet som hon fick låna. Och jädrans vad många militärer jag fick se. Men det jag älskar mest med den resan är att det blev flera dagar med enbart Jonna och massor med prat. Den ensamtiden med henne henne är det som stannar starkast i mitt hjärta.

Några veckor senare så var det dags för Göteborg igen, den här gången med Tessan. Det som började med en konsert med Coldplay lördagkväll blev i slutändan så mycket mer. Vi åkte reda på torsdagen för att chilla lite i lugn och ro också, vilket vi gjorde men innan vi ens kom iväg så växte det. På söndagen så tog vi bussen ner till Helsingborg, checkade in på ett motell, tog en hamburgare på stationen för att sen ta tåget upp till Varberg. Där hade jag bokat in oss på Diggilo, jag hade snappat upp att hon spanat in det tidigare och Liamoo. Nu fanns det där på min Bucketlist så jag bokade det på eget bevåg. Ett uppskattat infall då de var galet grymma, vilken upplevelse. Väl tillbaka blev det sängen, Netflix på hennes telefon då vi inte hade någon fjärrkontroll till TV:n som inte gick att sätta på utan den. Ja med toa och dusch i korridoren så kändes det liksom rätt på något vis. Men jag tyckte det var mysigt med kontrasten till hotellet i Göteborg.

Efter den hektiska söndagen farandes fram och tillbaka så var måndagen vikt för chilla igen. Fram tills nu så hade vi solen med oss, nu var molnen mörka och regnet föll då och då. Så vi turade på färjan, något hon fått tips om som jag gärna ville bocka av på min lista såklart. Över sju timmar turade vi med lunchstopp i Helsingör. Vad gjorde vi på båten undrar ni kanske, drack öl, snaskade chips och godis samt spelade färdigt vår stormatch i Yatzy som började redan på tåget ner till Gbg den där torsdagen. Stormatch undrar säkert en del av er vad det är för något. Ja det är säkert hennes och Catrines påhitt men roligt är det. För att vinna en lillematch så är det först till tre vinster, och för att vinna matchen så är det först till tre vunna lillematcher. Och för att vinna stormatchen så krävs tre vunna matcher. Förvirrande? Jag vet! Vi lyckades till och med med att få oavgjort i en spelomgång.

Nåja, dessvärre så var det så lyckat att på sista turen över till Danmark så korades vinnaren av stormatchen. Och NÄ! Jag var inte glad just då vilket i och för sig ändå blev lyckat då jag visade det. Vilket enbart fick den donnan att njuta än mer av vinsten. Som förlorare så ansåg hon att det innebär livslång massage från mig. Rub it in bara, just saying. Eller ja alltså jag brukar massera henne emellanåt ändå så. Och jag måste erkänna att det känns helt rätt att min Messerschmitt fick vinna den där stormatchen.

På tisdagen när det var dags att åka hem så började resan med inställt tåg i Helsingborg. Vi hade sagt redan tidigare att vi haft ett riktigt flyt med alla resor, byten och annat som hade kunnat strula. Nu kändes det ändå som att vad fasen, ok då, men roligt är det inte, trötta och nöjda som vi var. Men jag gillar ResPlus, jag fick sms som dirigerade om oss på andra tåg och tider så det flöt på bra, vi var bara en timme senare hem. Visserligen på håret vid något byte men ändå. Och längsta biten satte de oss i förstaklass, och räkmackorna som var förbetalda fick vi också trots fel tåg.

Ja det är många minnen att vårda och det var nästan så jag abdikerade från min Queen titel, men nä, där går gränsen.