Måndag, solen skiner, börjar med sovmorgon. Ja för mig räknas det som sovmorgon att sova till sju på morgonen. Med de rutiner mitt liv innebär, måste rutiner, så tar det sin tid varje morgon innan jag är klar att åka iväg. Men två möten ikväll så sova kändes som en bra idé idag.

Nu är jag inte den mest skärpta kvinnan på morgonen och idag var inget undantag. Kissa och sen kaffe, det är vad morgonen måste börja med och i just den ordningen. Då är det något frustrerande när kaffemaskinen börjar frusta och spotta het ånga omkring sig när jag förväntar mig kaffedoft. Hett och allt annat än rätt. Rengöring mjöljksystem stod det på displayen. 

Jamen det har jag redan gjort ju!!! Eeehh ja just det ja, ställa om till kaffe hade jag däremot inte gjort. Vrider om till vad jag tyckte kaffe, men det tyckte inte maskinen. Vi var något oense här. Att jag fumlade sömndrucket vägrar jag erkänna. Och att det blev åt fel håll. Espresso dubbel styrka var inte vad jag hade tänkt mig.

Nu blev det till slut kaffe i min smak i alla fall. Vilket är något min omgivning uppskattar fastän de inte har en aning om det. En PMS dag spelar det ingen roll då, men idag gör det skillnad. Två timmar senare var jag redo för dagens insats men en stund till hemma unnade jag mig ändå. Som vanligt skapade nyheterna många funderingar över världens tillstånd men en stund med Paolo Roberto och mat fick tankarna in i nya banor. Det tackar jag för.

Något förvånad blev jag när Ellen var varm och skön fortfarande, hur var det möjligt. Timern har jag ställt så den ska vara klar runt åtta, nio på morgonen. Nu var klockan nästan tio…. sommartid!!!! Att stå där i snön och trassla med en timer på grund av SOMMARtid…. Jag saknar min timme!!!!

Klockor är felställda, jag är felställd, timern var felställd, våren är felställd… men det här är en bra dag så mitt humör var inte felställt trots allt morgonen erbjöd. Och pussar från en sötnos med ljus päls och ögon som får ens hjärta att bli farligt varmt på jobbet, ja då är det bara någon slags katastrof som eventuellt skulle kunna göra den här dagen till en inte bra dag.

Triviala, vardagliga saker jag skriver om kanske ni tänker, men utan de här vardagliga händelserna i livet, vad har vi då? Jag har som jobb att arbeta med biologi, neurologi, psykologi, normer, jämlikhet, tillgänglighet och juridik. Att alltid ha tankarna och min tid i dessa frågor går inte. Jag måste leva också.

Så nu ska jag gå och få en puss till tänkte jag.

Länge har min omgivning påpekat att jag inte är ung längre, att jag springer för fort fram i livet. Men ja ni vet hur det är när livet är sådär alldeles underbart och roligt. En vill hela tiden så mycket, gärna på en gång också. Men det fungerar inte i längden. Så nu har jag börjat sanera i livet. Minska ner, ta bort och förändra allt eftersom.

Fokusera på det som känns viktigast för mig, som jag mår bra utav i längden. Träning för hälsans skull är något som fått stå åt sidan länge nu. Började ta tag i det för en månad sen drygt, men upptäckte snabbt att utrymmet var begränsat. Och det blev en varningsklocka, något att verkligen fundera över.

Men ändringen är påbörjad och nån vecka till så blir det ett annat schema som gäller. En resa till Köpenhamn i början på april kommer i helt rätt läge. Den var planerad för någon annans skull men blir nu även för min egen skull. 

Undrar om det här är anledningen till att jag sa ja när en väninna??? utmanade mig på att äta ostron. Förra gången så var det råbiff hon fick mig att äta. Eller så är hon bara bra på att trycka på rätt knappar när hon utmanar mig. Nåja, vi har alltid roligt ihop och det lär inte bli annorlunda den här gången heller. Förutom mina grimaser när tefaten med stora slemmiga monster sätts fram framför mig.

Förra veckan så föreläste jag om mitt liv på engelska. Ja ni läste rätt, på ENGELSKA. Också en utmaning jag inte backade för. Att leva sitt liv fullt ut ger en sådan trygghet att risken för ett totalt slaktande av ett språk jag gillar inte skrämde mig. Nu känns det i alla fall som att det gick bra, över förväntan.

Nåja, på måndag så vägrar jag att göra något annat än att bänka mig i soffan på kvällen. Då är det dags för ett av få program jag gärna följer. Ni som känner mig vet nog vilket men ni andra får gissa ni. 

I lördags så såg jag tredje Fifty Shades filmen på bio. Reaktionen efteråt var…. Mäh!! Var ju mer actionfilm juh…. Vad det säger om filmen och om mig tror jag vi lämnar därhän. 

8 mars, internationella kvinnodagen. Dagen som både hyllas och förlöjligas. Mansdagen då är en fråga som ofta poppar upp i debatten. Ja min erfarenhet från mitt tidigare liv som man är att då hade jag 365 st mansdagar varje år. Med det menar jag inte att livet som man är problemfritt. Det finns en hel del där som vår norm kräver av män, som ger konsekvenser om de inte följs. 

Men att uppleva skillnaden i hur olika män och kvinnor behandlas har varit en fascinerande resa i sig. Som i det mesta så finns det två sidor även i detta. Nackdelar och fördelar. Det som varit mest chockerande är hur jag värdesätts, lyssnas på och hur rätten till min kropp inte verkar vara min egen längre.

Nu har jag alla mina underbara starka väninnor som delar med sig av sina erfarenheter, som jag kan prata med när jag undrar vad som hände. Ska det behövas kanske ni tänker, och JA, jag behövde det iaf. För mig var det som att resa till en annan planet. Trots att jag alltid varit kvinna. 

Ikväll tänker jag njuta extra mycket av mitt äntligen rätta liv. Mina väninnor har format mig till en stark, okuvlig kvinna som inte accepterar det oacceptabla. Som njuter av livet, visserligen ganska omöjlig PMS dagarna då, men rätt så bra i sin helhet.