Idag är det fyra år sedan, och vilka år det varit. Jag ser den här dagen som min födelsedag i mitt nya liv. För det är verkligen så det känns. Mitt nya liv, det andra livet.

Egentligen så borde jag fira det med ett glas bubbel, men det får vänta. Helgen består av jobb så det lämpar sig inte. Och dessutom så borde jag sova nu också. Men det går bara inte. Det är på tok för många tankar, minnen och känslor som far runt i huvudet på mig.

De fladdrar ogreppbart omkring, skapande glädjefyllda känslor, leenden och skratt. Samtidigt som Aviciis musik som strömmar från musikappen får nedre delen av kroppen att försiktigt stampa med.

Det går inte ens att formulera de ystra, galna bilderna till ord att förmedla här. Jag är bara så otroligt tacksam över dessa fyra år, över mitt liv.

Lördag och jag har en ledig helg, inte det vanligaste numera. Det är en hel del helgarbetande i mitt jobb som timvikarie. Något som passar mig bra, speciellt den senaset tiden. Något hände eller föll på plats den 25 oktober, skrivkrampen förbyttes i skrivklåda och den blir bara starkare. Boken växer snabbt och upplägget är klart. Det är fortfarande lite svävande hur jag knyter ihop berättelsen och avslutar men det är mest finlir.

Företagandet däremot har inte fått någon tid de här dagarna, men det kommer det med. Nu är det skrivandet som får all tid, sitta vid datorn och låta orden flöda. Med tända ljus i fönstret så stänger jag in mig i min egen värld. Jag är väl medveten om hur mycket jag har att förmedla i ämnet transsexualism och att alla röster behövs.

Men jag är så nöjd med tillvaron så lusten att fightas i mediabruset, övertyga och nå ut är väldigt låg. Och kändis vill jag definitivt inte bli, att det säljer mer än kunskapen förändrar inte den känslan. Att leva och ha roligt är så mycket viktigare för mig och där är anonymiteten en klar fördel. Att inte behöva tänka på hur jag ska vara är ju det som jag längtat så många år efter, den så befriande känslan som förgyller varje dag i mitt liv nu.

Men den här helgen så får det räcka med ett inlägg här. Ikväll är det fest, en femtioårsfest och jag har inte tänkt dansa på borden ikväll, det har jag andra i gänget som eventuellt gör. Som vanligt så har jag funderat i dagar över outfit mm men insett nu på morgonen att det ska var bekvämt, outfit laidback. Humöret är på topp så det är lika bra att ha utrymme för tok istället.

Och i det sällskapet är jag alltid trygg, behöver inte vara på min vakt eller bevisa något. Bara att släppa taget och dansa med i den väntade tromben som snart drar genom samhället vårt. Imorgon så tänker jag mest glida omkring eller inta soffläge beroende på hur stilla världen känns just då….