Det känns som att tiden inte räcker till. Snart två veckor sen sist. Bloggandet haltar lite. Men det har varit mycket på gång senaste tiden. Och tjejfesten kom att bli något extra för mig. Dels var jag nu medveten om hur mycket tjej kompisar betyder för människor som mig. Något jag själv inte tänkt så mycket på tidigare. Men jag har förstått det nu, att jag är lyckligt lottad.

Dessutom ville en av dessa gulliga tjejer styla mig inför festen, något som verkligen gillades av mig. Hon ville sätta i hårförlängning på mig, och långt hår är ju något jag länge längtat efter. Tanken var att sätta upp det i en tofs, så att färgskillnaden mellan mitt eget och förlängningen inte skulle synas. Men då hade vi inte räknat med min hårfrisörska. Det är nästan så att en börjar fundera. Hon la nya färger och slingor i mitt hår dagen innan festen.

Så ett par timmar innan festen var det dags. Styling! Förvåningen och glädjen var stor, när vi såg hur bra färgerna i mitt eget hår matchade löshåret. Det blev ingen tofs, utan utsläppt med lockar. Jag hade tänkt bada bastu senare på festen, var så glad över det faktum att jag ville och kunde göra det den här gången. Men nu var det bara att ändra planerna. Inte en chans att jag ville förstöra lockarna jag äntligen hade.

Så det blev ombyte och sminkning hemma hos henne. Ville vara stylad och klar när vi anländer till festen. Men hon var inte riktigt nöjd ännu, så lite accessoarer plockades fram. Jag anade aldrig hur mycket det här skulle påverka min självkänsla. Att det kunde få mig att må så bra, hur det boostade min kvinnlighet.

Jag visste sedan tidigare att det här skulle bli första gången som jag kunde njuta, bara vara utan någon som helst tvekan. Det är ju i år allt fallit på plats. De murar som gick att rivas finns inte längre. Lugnet och insikten över att det nu bara är byråkrati och väntetider som återstår. Så jag hade verkligen sett fram emot den här festen. Men nu hade den plötsligt blivit så mycket bättre. Jag mådde så bra, stylad och fixad.

Vi avslutade kvällen, natten på ett dansställe i stan vilket vi brukar göra. Det var ju med dessa tjejer jag vågade mig ut på dansgolvet första tjejfesten jag var med på. Nu längtar jag dit, älskar vår stampa musik, njuter av att dansa, och bryr mig inte om vad andra tycker och tänker. Men den här gången blev det inte som vanligt, utan så mycket bättre. Jag mådde så otroligt bra, njöt av den självkänsla jag hade, när helt plötsligt en kille visade intresse för mig. FÖR MIG!! Jag kan nog ärligt säga att jag svävade på något sött rosa moln där. Lycklig och enormt glad.

Så när det var dags att ta ur håret var det ren ångest som fyllde mig. Jag mådde så bra i mitt långa hår. Fåfängt och löjligt kan jag tänka mig att en del av er som läser det tycker. Och ni får gärna tycka så. Jag är den jag är, och mår så bra i mitt långa hår. Så till mitt framträdande i Östersund ska håret sättas i igen. Och jag vill att det ska bli lika bra som det var till festen. Och då finns det ju en som bevisligen är grym på det. Ses dagen före sista april igen då Pernilla. LoveU!

Ett tag sen sist nu. Det är så mycket som händer i livet just nu. Hinner inte med allt jag vill. Just bloggen är något som blivit ett behov. Skriva av mig lite tankar, reflektera över det som passerat, och få det på pränt inför framtiden. För det är ju så, jag skriver lika mycket för min egen skull som för er.

Förra helgen blev väldigt intensiv. Högskoleprov och bröllop på lördagen, ja inte mitt bröllop då, utan en mycket kär väns. Jag har haft mitt bröllop, vill inte gifta mig en andra gång. Skälet till det är att kvinnan jag gifte mig med, var någon jag innerligt älskade, och fortfarande tycker mycket bra om. Hon gav mig den i särklass bästa tiden i mitt manliga liv, och min son. Jag vill behålla det som något speciellt, unikt i mitt liv.

Högskoleprovet ingår i planeringen inför min framtid. Nu var det mer en förberedelse inför höstens prov, men inte desto mindre viktigt. Jag behövde få känna på hur det är, och se var luckorna finns. Kunskapen finns där, men ärligt talat, jag har inte haft någon större nytta i livet av alla dessa x och y:n. Väldigt ringrostig kan vi sammanfatta det som.  Tidspressen var nog det värsta, jag vill tänka, fundera, något som inte var optimalt kan vi väl säga. Men nu har jag känt på det, och kan förbereda mig inför hösten. Jag har tänkt igenom min framtid, vet vad jag vill, och har börjat lägga grunden redan. Provet var en del av det.

Jag har ju kommit så långt nu i mitt liv, att allt känns klockrent, självklart. Min själ, mitt inre är numera i fas med verkligheten. Utredningen närmar sig sitt slut. Träffade min psykolog och kurator idag för ett uppföljande möte inför ansökan som snart skickas in. Jag tycker om dessa kvinnor, ja hela utredningsteamet. De har redan från första mötet, visat att de vill se mig, förstå mig och hjälpa mig på bästa sätt. Och jag vet ju, jag är en kvinna född i en mans kropp. Bara att vara mig själv med andra ord. En stor trygghet i en situation som är fruktansvärd egentligen. Men snart får jag bli hel som människa, och få möjligheten att leva fullt ut, kunna ta vara på det som livet erbjuder.

Högskoleprovet blev en upplevelse på mer än ett sätt. Direkt efter provet slut skulle jag skynda mig iväg för att delta på ett bröllop. En halvtimme hade jag på mig mellan prov och bröllop. Fanns bara tre alternativ med andra ord. Antingen så var jag bekvämt klädd under prov och bröllop, vilket inte var något jag överhuvudtaget kunde tänka mig. Jag är fåfäng, men jag trivs med det. Eller så var jag fullt sminkad och uppklädd redan vid provets början. Inget bra alternativ heller i mitt sinne. Så då återstod endast ett alternativ. Lunchen fick användas till sminkning och klädbyte. Blickarna när jag trippade ut från toaletten i mina högklackade, sminkad och festklädd, fick även mig att le. Milt uttryckt så stack jag nog ut från mängden en del där. Jag känner mig så bekväm med mig själv och vem jag är, så det kändes bara bra. Folk får gärna titta, jag är jag, jag tycker om mig själv och mitt liv, och det kommer bara bli bättre.

Helgen som kommer är också en helg jag sett fram emot, och längtar så efter. Tjejfest står på agendan. Tjejer som jag känner mig avslappnad och bekväm med. Som jag trivs och har så roligt med. Älskar dessa tjejer. Tjejer som sett mig, den jag är, som jag känner mig helt trygg med. Hur mycket dessa tjejer har betytt för mig i min utveckling kan jag inte bedöma. Men det är ingen som helst tvekan om att den är ofantligt stor. Att så tidigt i processen, där jag började förverkliga mig själv, bli sedd, uppskattad och välkomnad är något jag alltid kommer att bära med mig.