Så kom den äntligen. Den efterlängtade helgen i Stockholm med två roliga och underbara väninnor, Tessan och Jonna. En helg som inte bara var en weekend med skoj och njutning. Det var också slutet på konvalescensen och början på mitt liv. Lördag morgon packade tre partysugna tjejer väskorna, laddade och glada. Lite oorganiserade och yra kanske, men det är inte att undra på. Småsaker glömdes såklart, men vadå? Det viktigaste var med. Resten ordnade sig. Lite oroande var det de korta stunder jag skulle kolla på kartor och vägbeskrivning. Jag menar senast jag gjorde det skickade jag in Anna på en parkeringsplats norr om Bromma. Vi skulle till Ekerö söder om Bromma. Eeeeeh lite fel då kanske, men jag var helt säker på min sak just då.

Tessan hade ordnat alla detaljer och hade en liten agenda för helgen. Så bortskämd och lycklig äntrades baksätet i hennes bil, självklart efter att jag sprungit in igen efter mina hörapparater. Nu tror jag inte att Tessan tyckte de gjorde någon skillnad. Men det är en annan historia det. 😀

Allt började med spa, lyxpaket med behandlingar. Som följdes av en timme i bubbelpool. Och för första gången i mitt liv med en kropp jag äntligen älskar. Borta var skammen, oron och olustkänslan. Jag kunde bara njuta av att vara. Och vilket underbart spa det var. Jag trivdes sååå bra med lokalen, personalen och behandlingarna där på Sparadiset, Sibyllegatan. Och känslan att för första gången kunna ha en bikini. 

Efter en stunds letande efter hörapparaterna som jag spred över halva relaxrummet så var det dags att dra vidare till hotellet. Självklart var jag sist ut till den väntande taxin. Fröken Yrhöna??? Vem? Jag? 😉

På hotellet väntade en svit på oss. Och en stunds mys med massor av skratt och bubbel såklart. Kan inte bli annat med de här härliga tjejerna. Restaurang för middag hade Tess redan grepp på. Så hungriga bar det iväg till ett Steak House i anslutning till hotellet. Som vanligt fattade jag noll av menyn. Men det löste sig såklart till slut. Har inget behov av att verka kunnig, så fråga är inga problem. Höra är en annan. Så vinet beställdes, avbeställdes för att återigen beställas.

Väl tillbaka i sviten, är man bra ska man ha det bra…. 😉 så började uppladdningen inför kvällen/natten. Partysuget har vi gemensamt. Och återigen lutade jag mig mot Tess. Hon hade koll på uteställen. Och hur bra som helst på att fixa håret. Guud så nöjd jag var med mina lockar. Vem som var sist klar med smink och kläder behöver jag inte säga va?

Med Tessan i ledning bar det iväg till ett bra ställe i närheten. Tyvärr blev det mer föräldrar på stan känsla där. Så vi gick vidare till nästa ställe. Självklart tappade jag en kontaktlins innan vi ens kom in där. Hade med mig nya i handväskan så det löste sig. Den försvann under kvällen den med, något jag inte märkte förrän jag skulle ta ut den på morgonkvisten. Ordning och koll på läget? Nja jag vet inte, fråga Tess…. :-O

Nåja, väl inne var partyt igång. Går inte närmare in på allt som hände där. Förutom att det var galet roligt, snubblande och en kväll som gav mitt självförtroende och självkänsla en otrolig boost.

Morgonen var lugn och skön, vaknade av ett blippande ljud. Tog en stund innan jag insåg att det var Jonna och hennes telefon. En god frukost var det, lite trött men väldigt nöjd med vår tripp som vida översteg mina förväntningar. Och de var höga redan innan.

Och var avslutar man en sådan helg i Stockholm? På väg norrut. Behöver jag ens skriva ut det. Ni fattar väl ändå? Tre nöjda glada tjejer som åker mot Solna….

Det har gått en tid sen senaste bloggen. Total tystnad efter tiden på Karolinska. Men det har sina anledningar. Inte för att det har varit några problem eller så. Utan helt enkelt därför att jag redan innan bestämde mig för att enbart ägna mig åt min konvalescens. Att helt ta bort alla icke nödvändiga måsten. Bara vila, sköta min sjukgymnastik, äta rätt, mediciner enligt schema och sova ordentligt. Och första sex veckorna efter operation var de viktigaste.

Och den tiden behövdes. Jag mår så fantastiskt bra nu. Men självklart så fanns det smärta och många saker som egentligen var jobbiga. Att inte kunna sitta utan en tjock kudde, trött för det minsta lilla jag gjorde och att behöva bindor dygnet runt i sex veckor. Men varje grimas följdes av ett leende och njutningen av tanken på att äntligen är jag här. Min kropp stämmer med mitt inre. 

Morfin var en ny upplevelse också. Väldigt välbehövligt och effektivt. Men trots en låg dos så fick jag abstinens när jag trappade ner på morfinet. Lärorikt och lite skrämmande. Alvedon på maxdos fram till jul dessutom.

Nu kan jag konstatera att det var helt rätt beslut dessutom. Helt läkt utvändigt och endast lite kvar för stygnen längst in. Och kraften börjar komma alltmer. Hela tiden så har jag haft en stor lyckokänsla och ett lugn i kroppen. Och den består. Vilket lite förvånar även mig. Jag hade förväntat mig massor med smärta och jobbiga dagar. Men nejdå! Eller så var de det. Jag kan ärligt talat inte avgöra det. Jag har väntat så länge att lyckan antagligen tagit över och blivit det bestående intrycket.

Tröttheten och de dagliga rutinerna har medfört att jag inte kunnat eller orkat vara speciellt social. Inte umgåtts med mina vänner. Men det har inte heller stört mig på något vis. Jag har saknat det men vet såväl varför och att det hinner jag med nu istället. Och kan ta ut svängarna mer utan att behöva oroa mig för eventuella konsekvenser med rehabiliteringen.

Nu i helgen så kickstartar jag igen med en helg i Stockholm med två superhärliga väninnor. En svit är bokad på hotell, spa med behandlingar likaså, Och god middag innan utgång och galna upptåg väntar. Kan inte bli annat än bra med Tessan och Jonna som sällskap.

Och för första gången kan jag ha byxor och en snygg topp som inte går långt ner och döljer mitt skrev. Bara det att bara kunna vara, inte fundera, inte dra i kläderna för att dölja. Vilken frihetskänsla! Nya kläder är därför inhandlade, med hjälp av min personal shopper Miranda. Så nöjd med min outfit inför helgen. Kanske foto kommer med nästa blogg. Vi får se 😉 

Så på måndag börjar jag sakteliga återgå till vardagen. En annorlunda vardag då varje dag ska börja och avslutas med eftervård. Helst även en tredje gång under dagen. Något jag måste göra för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Vilket inte heller känns annat än bra.

Det får räcka så här idag. Dags för mat och annat innan jag åker till Uppsala för en timmes diatermi. Även det något smärtsamt som bara gör mig glad.