Ja så mörknar det för människor som mig i Brasilien också då. Och USA som verkligen anstränger sig för att göra det omöjligt att vara transperson. Långt borta från vårt Sverige kan tyckas men min känsla är inte den. Tongångarna finns även här och de har blivit mer framträdande de senaste åren. Feminister, respekterade kvinnor som indignerat i det mediautrymme de har makten och företräde i proklamerar att jag inte är en kvinna.

Extrema grupper som ser mig som ohyra som bör utrotas. Psykiskt degenererad och hopplöst förlorad. Ett hot mot deras ideala renläriga familjeideal. Transfobin som alltid funnits även här men motats tillbaka in i sin mörka känslokalla grotta under många år vädrar morgonluft. De där strömningarna runt om i världen stärker dessa krafter.

Under valet gick dessutom en del kändisar ut och ifrågasatte min identitet, mitt liv och min kropp. Speciellt de människor som under många år kämpat för rätten att bara få vara den de är, vara en självklar del av samhället gör mig särskilt besviken när de inte bara förnekar utan även motarbetar andras likartade kamp för ett liv.

Fortfarande så väntar vi på beslut från vår riksdag som starkt påverkar vårt liv, vår hälsa. Utredningarna finns, underlaget finns men viljan verkar vara sådär. Eller är det rädsla som gör att det drar ut på tiden så till den grad att Sverige inte längre är ett land i framkant för allas rätt att få vara sig själva. Det finns alla möjligheter att återta den positionen. Inkluderingarna i hatbrottslagen och diskrimineringslagen tog tid men är i alla fall i hamn.

Antalet länder som jag kan besöka utan att riskera livet enbart på grund av att jag är den jag är krymper. Och jag är inte trygg i en hel del delar av vårt kära Sverige heller.

Jag är ändå en lycklig människa som vågar, kan och får leva mitt liv. Som har ett socialt liv med familj och vänner. Jag tycker själv att jag är lagomt knasig men det finns de som anser att jag borde bli vuxen snart. Tror inte jag hinner det, det finns så mycket roligt att göra i livet och med mina vänninor så finns tryggheten att göra det.

Frukost intagen på tåget mot Stockholm. Jag ska deltaga i Företagarnas gala idag. Som börjar med ett seminarium på Nalen med föreläsningar och en del anat, som lunch t ex.

Trodde jag fått med mig allt men det första som händer är att batterierna i hörisarna ger upp. Och jag hade kollat innan jag åkte att det fanns nya i handväskan. Två st vilket räcker långt hade jag tänkt. Nu är livet inte alltid så medgörligt och de ord jag använde när jag insåg att det ena batteriet var kasst lämpar sig inte i skrift här.

Bra start det här. Kommer säkert bli ett antal VA!! fram tills imorgon lunch när jag är hemma igen. Nåja vi ska utse årets företagare och det är inte jag så det gör ingenting.

Men det utser vi under galan ikväll då det blir middag i Stockholms stadshus med underhållning och en del stökande i Gyllene salen före och efter. Om jag tar mer än en fördrink där så blir det ingen skillnad för min hörsel.

En väninna föreslog att jag skulle köra min pooledance med en pelare där. Men det går inte. Så mycket kan jag inte sära på benen vilket visade sig tydligt på ett gympass tidigare. Min designade kroppsdel protesterade t o m. Vi får se hur det blir.