Fick ett nytt meddelande idag, med frågan ¨har du könet kvar¨. Endast fyra ord innan frågan ställdes. En fråga jag är van att få i lite olika varianter och upplägg. Och varje gång blir jag helt enkelt förbannad. Vad menar han? För det är nästan alltid en han. Frågar han alla om könet det första han gör? Förväntar han sig ett glatt svar på den frågan? Inte från mig i alla fall. 

Även om jag är ovanligt frispråkig så känner jag mig inte bekväm med en så närgången fråga direkt av en för mig helt okänd person. Tycker det är oförskämt. Jag förstår nyfikenheten, det är en mänsklig sida vi alla besitter. Men ingen av oss ställer en fråga om underlivet/könet det första vi gör när vi möter en okänd människa. Eller är det OK bara för att jag är transsexuell?

Och bilder, vill se!!! Ja, vill man inte ha någon kontakt med mig så är det helt rätt fråga. Det är inte OK! 

Jag kan mycket väl ta just den delen i mina föreläsningar, om det känns rätt i det forumet. Men det kommer då i ett sammanhang som är förknippat med kunskapsspridning. Det finns en anledning. Då kan jag vara väldigt detaljerad.

Jag är väldigt nöjd med min kropp idag, blir lycklig av att se min spegelbild varje morgon fortfarande. Det har gått 18 månader sedan operationen. Jag har inget emot att visa mig naken numera. Men absolut inte sådär utan vidare för vem som helst. 

Inte ens en nära väninna som redan innan operationen klargjorde att hon ville se, ställde frågan rakt ut efter operationen. Hon väntade tills jag bjöd in till det. Men där fanns min känsla av trygghet, min lycka, vetskapen om hennes glädje med mig. 

Ja, jag är annorlunda. Men mina känslor är inte annorlunda, de är precis som dina. 

Sedan mitten av förra veckan så har jag varit en osocial bitch. Dåligt humör i en grå, trist värld. Utan någon egentlig anledning, det har bara varit så. Det borde varit tvärtom men inte då. Och så många dagar dessutom.

Idag på lunchen fick jag äntligen en förklaring. Tidpunkten kändes fel men de där älskade små monstruösa hormonerna lever som vanligt sitt eget liv. Och cykler följs oavsett vad jag tänker och tror. Eller ja, styr mitt då. Så många dagar i sträck var ändå något nytt i det här. Undrar om jag någonsin kommer vänja mig vid det här. 

En ganska skrämmande insikt hur de styr och påverkar min kropp, min hjärna på så många sätt. Att uppleva skillnaderna mellan testosteron och östrogen i min kropp. Vi är alla olika och påverkas naturligtvis på olika sätt. Men det här händer med min kropp, min hjärna, mina känslor.

Egentligen så finns det ingen anledning till just den här effekten på mig. Helt onödigt tycker jag då. Jag menar jag har inte ens en livmoder, och befinner mig i en ålder då klimakteriet är rimligare. Ja, nu slapp jag i och för sig inte det heller. Svallningar är min vardag, och  kom redan i början av min hormonbehandling.

Ofta så känner jag mig verkligen som det lilla barnet på snart 18 månader. Det är bokstavligen ett helt nytt liv jag lever. Och precis som det lilla barnet så lär jag mig att leva än en gång. Hur jag själv fungerar, och hur världen fungerar i mitt nya liv.

Jag älskar mitt liv idag, njuter av min spegelbild, mina vänner, ja allt runtomkring mig. Och det är nu jag äntligen förstått att min resa bara fortsätter. Så mycket att förstå och lära sig om mig själv, mitt liv, min värld.

Tidig morgon, trött och fortfarande inte riktigt vaken. Påslagen TV, ljudet på en behaglig nivå, röster som fyller rummet, ett och annat skratt som avbryts av den för egen del mest irriterande reklamen. Jag vet, den är nödvändig för TV-bolagets verksamhet, dess ekonomi. Men ändå…….

Elfel hör jag en bekant röst basunera ut, tågen står stilla och morgontrafiken fungerar inte. Jaha, ja det var ingen sensationell nyhet direkt var min första tanke. Sen kom det som fick min hjärna att börja arbeta på egen hand.

Tågen står på fel ställe, och personalen står också på fel ställe så därför kommer vissa tåg att ställas in idag.

???? om både tågen och personalen står på fel ställe, är de inte på samma ställe då? Men om personalen är på fel ställe där tågen finns, är inte de på rätt ställe då? Går personalen också på el? Vad hände med personalen som ställde tåget på fel ställe, var de på rätt ställe och gick hem? Om tåget är på fel ställe, hur hamnade det där? Jag menar att om tåget brukar åka där så borde det väl vara på rätt ställe nån gång under morgonen. Är det då personalen är på fel ställe dvs inte där utan där de ska vara på morgonen, rätt ställe som då blev fel ställe. Och personalen som gick hem, de som var på rätt ställe och ställde tåget på fel ställe. Kan inte de ta det tåget som står på fel ställe nu när de är på rätt ställe, fast då skulle de vara på fel ställe och tåget på rätt ställe…..

Vid det här laget snurrade min hjärna fort, men stannade snabbt upp när rösten den här gången förkunnade att den vita fisken var röd….. eller åtminstone gul…???? När den röda fisken skulle vara grön gav jag upp och bytte kanal. 

En ganska vanlig morgon i den här kvinnans ibland förvirrade liv. Som tur är så samarbetar jag och min hjärna oftast, bara vi får tid till att vakna ordentligt.