Ja i alla fall vad gäller att bara njuta och ta dagarna som de kommer. Nu är det dags att få till rutinerna i vardagen igen. Nästa vecka drar Gävle Pride igång där jag är involverad även i år. Mest bakom kulisserna den här gången. Ett seminarium på slottet är mitt enda publika bidrag i år.

Det är ett seminarium i samband med utdelningen av mångfaldspriset i länet. Och jag sitter inte med i juryn, har i skrivande stund inte en aning om vem pristagaren är eller motiveringen till utmärkelsen. Kan bli spännande i sig det.

Förra veckan så var det EuroPride i Stockholm. Och där visade sig intoleransen på ett oväntat sätt. Ett felaktigt språk enligt vissa renderade i hårda dömande och ifrågasättande ord. Inte av den stora allmänheten utan i hbtq kollektivet. Där frågan var vem som har “rätten” att skriva och prata om transpersoner.

Ännu ett exempel på hur vi transpersoner emellanåt är våra värsta fiender själva. När det inte ens anses ok att en mamma till en transkille skriver böcker om oss. Och om att vara anhörig till en transperson.

Det får en verkligen att fundera. Över arbetet med mångfalden, inkluderandet och normförändrandet. Vi har en bit kvar utan tvekan.

Så jag blir inte förvånad över att det i Göteborg blir ett panelsamtal om vem som är trans nog under EuroPride nästa vecka. Vem avgör? Var går gränsen mellan cis och trans?

Och till er som frågat om föreläsning öppen för allmänheten så finns chansen närmast under Hudik Pride. Torsdag 23 augusti kl 18.

Ses vi då kanske…