Motvilligt så får vi väl se sommaren som historia och förbereda oss inför vintern. Hösten ser jag mest som en regnig passage inför december, de där färgerna som en del tycker är så fina har jag hellre som bukett inomhus. Ja nu blir det övervägande rosa då i och för sig, kan bero på att det är sällan någon annan än jag själv som ger mig en bukett.

Ojdå! Det där lät nästan som Surtanten vaknade till liv det. Men nejdå det är mer ett konstaterande, det är sidor hos mig som inte är direkt uppenbara vilket är ett mysterium bara det, för att vara tyst och diskret är inte min starka sida.

Däremot så vaknar den sidan till när jag sitter och klurar över min pensionering. I hela mitt liv så har jag haft uppfattningen att det bara sker automatiskt, inget att behöva tänka på. Inte ens allt tjatande om hur viktigt det är att placera sina pensionspengar har ändrat på det. Jag är inte det minsta intresserad av den där penningmarknaden som jag ser som speedad, nervös och oerhört lättskrämd. Och alla dessa människor som förvaltat pengarna tidigare, vad hände med dessa helt plötsligt?

Frustrerat har jag insett att det verkligen inte bara är att gå i pension och speciellt inte om man tänker gå tidigare som jag ämnar göra. Redan när jag konstaterade att jag hade allmän pension, premiepension, en privat pension och åtta tjänstepensioner så kokade hjärnan av överhettning. Visst låter det som en guldgruva men då kan jag upplysa om att två tjänstepensioner kommer ge det stora tillskottet av tio kronor i månaden innan skatt vardera. Tillsammans med den som ger 91 kr i månaden så räcker det iaf till ett besök på café, inte så illa det heller.

Inte blev det enklare när jag insåg att det är andra regler som gäller för tiden fram till sextiofem, den förväntade pensionen. Jag har som jag skrivit tidigare tänkt skriva och driva mitt eget företagande med föreläsningar och det gav upphov till frågeställningar. Efter en hel del suckar, svaveldoft och trixande med en uttagsplanerare som finns på nätet så hade jag ändå en liten plan att börja med. Och efter en kontakt med ett av bolagen så fick jag klara besked som var mer positiva än befarat.

Åtta timmar i veckan i snitt på en tremånadersperiod kunde jag jobba fram till den ordinarie pensionsdagen. Utrymme för många föreläsningar det. Och här sprack mitt sansade seriösa inlägg….

Häxan Surtant hoppar plötsligt fram och utbrister..

Pension! Jobba!

Ja jag tänker sluta på omsorgen och gå i pension och job..

Gå! Som du stapplar fram idag så heter det väl krypa. Eller tänker du sno en rollator det sista du gör?

Jag tänker skriva och föreläsa och jag behöver ingen roll….

Är du säker på det? Och vad ska du föreläsa om då? Hur man bäst nyttjar soffan i ryggläge kanske.

Jag ska bland annat föreläsa om mitt liv och….

Ditt liv! Stackars människor!

Var inte så näsvis din sura kvastmarodör, det finns de som vill höra om mitt liv fram till n…..

Tidigare liv! Nu är du tossigare än vanligt! Då kan det inte kallas föreläsa!

Vadå inte kan? Jag har redan gjort det och d….

Du kan väl inte föreläsa om ditt liv som redan varit.

Och varför kan jag inte det din envisa kä….

Eller tänker du backa tiden och föreläsa om det som kommer?

Hur fasen tänker du nu din envetna surkart. Har du trillat ned i kitteln ige…..

Det ska väl heta efterläsa fattar du väl.

Efterläsa???? Slog du huvudet i kittelkanten när du…

Det har ju redan hänt! Då är det inte före!

Men nu tror jag banne mig att d…. säger jag samtidigt som jag reser mig upp från stolen

Hoppsan då! PMS också! Med sitt sedvanliga skrockande studsar hon förnöjt runt för att sedan försvinna i ett rökmoln.

Ja hur ska det bli, min hjärna fungerar såhär så nästa år kommer bli spännande det.