Tre månader igen då. Vilka tre månader undrar ni. Konvalescensmånaderna efter operationerna är vad jag syftar på. Imorgon så har de senaste tre passerats. Och allt har läkt ihop bra igen. Vilket innebär att nu är jag färdigbehandlad och klar vad sjukvården beträffar. Fd transsexuell är min medicinska klassificering.

Nu känner jag mig allt annat än som föredetting. No way!!! Pånyttfödd känns mycket mer korrekt. Vilket många instanser som banker, Telia etc tagit bokstavligt. Jag fanns inte men fanns ändå på något sätt. Vilket hindrade att jag fanns igen. Låter det snurrigt? Det är fortfarande en kamp i kampen om livet. Nu förs den striden mer med ett leende än frustration. För det liknar mer en fars än verklighet ibland, och har bjudit på en hel del skratt mellan svordomarna.

I veckan var jag i alla fall och gjorde en del nya inköp. BH i rätt storlek var något som inte längre fanns i min garderob. De har ökat i storlek. Designed by Hannes. Ja jag är designed by Hannes hela jag kan man säga. Nu är min Hannes en mycket seriös man, så mina hintar om det ultimata perfekta kunde jag glömma. Docka får jag vara på annat sätt.

Men jag är väldigt lycklig som det är. Så nöjd med allt. Och imorgon kan jag äntligen klä mig som jag vill. Ja utan restriktioner från min hunk till kirurg i alla fall. På sätt och vis kan man säga att nu börjar nästa resa på riktigt. Färdig och redo för resten av livet. Som redan stakats ut till stor del. Målen finns och vägen dit är också planerad.

Sitter och tittar på en kvarglömd jacka från nattens eskapader, som jag inte tänker berätta om. Ganska tung i huvudet idag kan jag väl erkänna åtminstone. Luktar gott gör den också! Livet kan verkligen vara överraskande tack och lov. Och förvånande! Man kan verkligen säga att den här resan rivstartade. Typ med märken kvar i asfalten. Rolig metafor tyckte jag då. 

Nu ska jag leta efter en tv kanal som inte visar det där O(intressanta)S och chilla vidare i mitt soffhörn.