Vilka veckor det har varit. Gävle Pride med förberedelser och en över all förväntan lyckad folkfest. Jag hoppades att det skulle bli så, men man kan aldrig veta såhär första gången. Nu chockade Gävle mig positivt. Älskar det. Men så mycket av min tid och kraft det har tagit. Helt tillbaka efter alla operationer är jag inte. Märks ganska väl nu. 

Det är så mycket jag tar med mig från årets Pride. Själva paraden såklart, och många fina seminarier och föreläsningar. Även min egen föreläsning, känslan efteråt var bra. Helt nöjd med mig själv är jag inte. Men det kanske man inte ska vara heller. Jag vill prestera varje föreläsning, och då måste målet vara högt. Redan i ett tidigt skede var jag iaf klar över att jag ville ha gott om tid till förfogande. Med gott om utrymme för frågor. Nåja, det lyckades väl bara sådär. Det blev knappt 15 min kvar till frågor av de två timmarna. Ändå hoppade jag över vissa delar. Jag har så mycket att dela med mig av. Igår blev jag jämförd med Forrest Gump. En livshistoria med så mycket i.

Jag har kommit till ro med mig själv, erkänna att jag älskar att stå där framme. Dela med mig av mitt liv. Ge människor en inblick hur det är att födas i fel kropp. Och kanske göra livet lättare för andra i samma situation. Ge några svar, visa att de inte är ensamma. Så tanken nu är att starta eget med min föreläsning som grund. Leva på att göra skillnad.

Pride gav mig också många nya bekantskaper och vänner. Många meddelanden och förfrågningar att gå igenom. Det kommer ta sin tid, men det är bara roligt. Något överraskande var det att en person påverkade mig så mycket. Positivt och jag älskar det. Men jag kunde inte tro att jag var mottaglig överhuvudtaget med allt som snurrade i huvudet med Priden. Och framförallt på det sätt som det skedde. Men livet känns fantastiskt numera och det här gjorde det bara ännu bättre.

Nu har det gått några dagar och vardagen börjar kräva sin rätt av mig med. Och det är sååå mycket att ta itu med. Men två veckor till kan jag njuta av, sen startar kursen starta eget. Då måste även jag vara vuxen. Ska nog gå bra det med. Säger som Dag Otto. Kan det med 🙂

Puss på er, nöjer mig såhär. Så kanske det inte dröjer innan nästa blogg.