Vilken känsla att ta tåget till Uppsala för första gången sedan operationen i november. Och inte för diatermi. Ett besök på Akademiska Ögonavdelningen stod på agendan. Så med en kropp jag älskar och ingen skäggstubb äntrades tåget. Lycka och harmoni. Äntligen kunde jag bara vara när jag åkte tåg till Uppsala. Åkte en halvtimme tidigare enbart för att hinna njuta av en frukost på Coffeehouse by George på stationshuset innan det var dags för Akkis.

Jag behövde ett recept för mina glasögon. Har haft det bökigt med ett öga sedan i höstas. Ett besök hos en ortopist var planerat. Men här visade sjukvården varför vi ska vara tacksamma för att vara födda i vårt land. Hon lät två läkare titta på mig och dessutom fotograferades ögonen för fortsatt konsultation av fler läkare. Något är inte som det ska och de kan inte riktigt förstå vad. Mystisk som jag är… 😀 Fortsättning följer med rondgenomgång på fredag. Sen hör de av sig igen. Nästan tre timmar ägnade de åt mig. En ortoptist, en sjuksköterska och två läkare. Kostnad för mig…. 110 kr…. vilket är typ ingenting i samma hanget.

Nu njuter jag av ett glas vin efter maten på en mysig lokal nedanför domkyrkan här i Uppsala. För i vårt land får jag inte bara hjälp att vara. Jag har rätten och får vara jag. Och jag har blivit väl omhändertagen även här. Filosoferar över vår svenska välfärd och blir varm inombords. Jag hade aldrig haft ekonomin för att kunna må så här fantastiskt bra i ett annat land. Och om fyra veckor väntar den kompletterande operationen på KS. Jag kanske passerar 1000 kr i patientavgift för båda operationerna. Eller strax under. Hade jag varit född i USA så hade vi pratat om närmare en halv miljon. Och då ingår även bröstimplantat i min kostnad.

Snart ska jag ut på stan och shoppa lite tänkte jag. Tacksam och glad för livet.