Så sitter jag här i apelsinlunden i Marbella Spanien. Bara jag dessutom. Alldeles själv. Låter säkert inte så märkvärdigt då tycker ni kanske. Men för mig är det väldigt oväntat och en stor händelse. Initierat av Anna Mård igen då.

Saken är den att de flesta av er har nog aldrig sett den rädda lilla Erika. Hon som faktiskt är rent skräckslagen i vissa fall.
Att åka iväg såhär helt på egen hand är ett exempel på sånt som i varje fall gjorde det. Nu sitter jag här, njuter och mår sååå bra. Regnet stör inte alls. Nästan så att det var bra i sig. Nu finns inga tankar på att sola och bada. Bara vara, njuta och se Marbella.

Och dessutom att bo ensam på hotell. Något jag också haft stora problem med. Nu bor jag på hotell, ett enklare men väldigt bra i ett mysigt gammalt område 2 min från strandpromenaden.

Förhistorien till hur det blev såhär lämnar vi därhän. Men någon har sagt till mig att det nog var menat att bli såhär. Att det finns en mening med det. Nu kan jag lugnt konstatera att det var något mycket bra som hände, i alla fall för mig.

I fredags lämnade Anna mig på Arlanda terminal 2, och lät mig checka in på egen hand. Visat mig var och så då förstås.  Men jag gjorde det själv. Lämnat ett bagage och frågat om hur det blir vid mellanlandningen. Jag vet ju inte. Aldrig rest såhär ensam tidigare.
Flygresan ner till Tyskland gick oerhört fort. Satt och pratade med en italienska hela resan. Om livet, barn och arbete.
Hon blev riktigt rejält överraskad när jag i slutet av resan förklarade varför mitt liv är så annorlunda.

Kom till Düsseldorf runt nio på kvällen. Nästa plan vidare till Marbella lyfte tidigt morgonen därpå. Så där hade vi nästa utmaning. Flera timmar ensam på en flygplats i ett annat land. Något som gick utmärkt. Vilket förvånar mig. Hela vägen dit förvånar mig.

På morgonen så passerades tysk säkerhetskontroll såklart. Kroppsscannad och visiterad. Kändes otroligt skönt att bara kunna se det med nyfikna ögon. Jag skäms inte längre över min kropp. Tvärtom! Men oväntad och pirrigt ändå såklart. Tysk effektivitet och allvar ni vet.

Tre timmars flygresa väntade. Passade på att sova för första gången sen jag lämnade Skutskär. Marbella nästa. Framme där kom första effekten av allt. Jag som tidigare varit stressad och nervös när jag ska av planet och hämta mitt bagage, tog det lugnt ut från planet. Och inte nog med det. Jag gick på toa det första jag gjorde innan jag intresserade mig för bagagebandet. Redan här verkade den här resan ge resultat.

Så jag fortsatte i samma anda. Nu hade Anna skrivit ner en planering till mig så jag hade klart för mig hur jag skulle göra nu. Det är nog en viktig anledning till att allt har gått som det var tänkt.

Bagagebandet var typ i andra ändan av flygplatsen, men jag gjorde som Anna sagt och följde strömmen med ett förvånat lugn. Och precis som förutsagts av henne så hamnade jag vid mitt bagageband utan att jag ens funderat på hur och var. Och min väska är inte som andras. Den är rosamönstrad och fin. Syns på långt håll. Också något som jag kan tacka Anna för.

Sen ut från flygplatsen. Till busskuren. Följde samma råd igen och följde strömmen bara. Och köpte min bussbiljett för vidare färd ner till Marbella från Malaga flygplats. Många utmaningar som vunnits nu. Och bussresan, bara att hitta rätt buss och så utan att känna en klump i magen. Och hela bussresan njöt jag av utsikten, landet där utanför.

Väl framme i Marbella så fanns lugnet kvar. Förväntasfull klev jag av och följde planen från Anna. Ut på andra sidan, rampen till höger sen taxi till vänster. Och sen en vindlande färd till hotellet som visade sig ligga i området med mysiga smala gator.

Så nu sitter jag här. Beställt in min andra öl och njuter av miljön och livet runtomkring. Och inser att alla hennes planeringar är grunden till att jag mår så bra här och nu. De gav mig styrkan och modet att bara vara. Nu vet jag att jag fixar det här. Jag kan! Jag vågar! Jag vill!

Och img så blir det nya äventyr. Beroende på vädret så blir det antingen en lång promenad eller lokal buss till Puerto Banus. En utmaning och ett äventyr till. Vid fint väder blir det mest strandpromenaden där, annars shopping i ett större shoppingcenter. Tillbaks till hotellet? Det tar jag där och då. Bara det är något helt oväntat förvånande.