Söndag, dagen då det inleds

Så är jag äntligen på plats. Sal D på Karolinska avd E13. Eftermiddag och jag börjar äntligen landa. Inatt delar jag rum med en gullig tjej. Och imorgon så får jag ett eget enkelrum efter op. De stackarna ska flytta mina prylar när jag opereras.

De har tagit blodprover inför op och märkt mig med ett armband. Ett rätt så fult sa sjuksköterskan. För mig är det sååå vackert. Det var han med i och för sig. Kom av mig när han började förklara vad som väntar under dagen. Tur att Wenda har det inspelat.

Men dagen började med lavemang. Igen! Höll på att svimma den här gången. Fick lägga mig en halvtimme och vila. Nu var jag uppe i tid så det fungerade det med. Packade och fixade nu på morgonen. Ville umgås igår kväll istället. Det blev ändå inte så mycket till att sova under natten.

Så tacksam att jag inte behövde ha någon koll på annat än mig själv. Det var tillräckligt nog. Mina fina grannar tog hand om bilen och körde ner mig. Halvelva stod den utanför, bara att kliva in och bli omhändertagen.

Det var så många känslor som for omkring idag. Jag var vaken och medveten men ändå inte. Yr och vimsig. Äntligen var det på gång. På riktigt. Mitt halva liv kommer äntligen bli ett helt liv. Aldrig behöva fundera över bulan därnere. Inatt kommer jag titta på den en hel del. Äntligen ska den bort.

Nu vill jag så gärna att människor ska förstå, få veta hur viktigt det här är för mig. Så jag hade bestämt att möta Wenda från P4 Gävleborg här innan jag skulle läggas in. Och hon gjorde intervjuer med mig. Vet faktiskt inte hur det blev. Men jag känner mig trygg med henne.

Vi fortsatte inne på min sal också. Fast vi egentligen inte får. Men jag vill få ut det här. Ge kunskap. Det är viktigt för mig. Jag föreläser av samma anledning. Vi ska försöka få tillstånd till att göra fler reportage på plats imorgon och senare under veckan.

Det blir väckning tidigt imorgon bitti. Jag stod först i operationslistan. Så före kl 07:00 imorgon så ska det duschas, bytas sängkläder och tas lavemang. Och packas för rumsbyte dessutom. Men allt känns bara underbart, sova kommer jag ändå inte att kunna. Jag vill ha morgon nu!

Hoppas jag är klar nog att skriva imorgon kväll igen. Det visar sig.