Så var en väldigt innehållsrik vecka över. Och jag försöker landa i verkligheten igen. Stora besked, möten, diatermi såklart och en helgkonferens med RFSL. Planering och förberedelser inför vecka galen (v47) pågår också. Två dagar med föreläsningar och en dag med fackeltåg och tal på Transgender day of Remembrance. Frissan och diatermi samma dag dessutom. Och helgen är vikt för annat. Två mycket speciella dagar.

Jag har funderat en hel del på det där. Och det känns i dagsläget i alla fall, som att jag framöver kommer att ha fyra födelsedagar. Min biologiska, min rätta identitet, nytt personnummer och operationsdagen. Det ger sig nog så småningom. 

Det här med att skriva en bok är också något som mycket tid ägnats åt. Själva innehållet är ganska klart, men formatet att skriva den i. En hel vetenskap det med har jag insett. Nu har jag det mesta klart ändå, så nu känns förarbetet klart.

Konferenser är något jag gillar. Att få en massa kunskap och information samtidigt som man får umgås med nya bekantskaper och lära känna en del. Och den som Rfsl hade helgen som var, innehöll det mesta. Intensiv framförallt. Deras ambitionsnivå var hög. En mycket bra konferens.

Som vanligt jobbar jag i soffan med Nyhetsmorgon på i bakgrunden. Blir bara en kort stund idag. Tisdag, diatermidag. En timme med bästa Matilda. Trots smärtan en behaglig timme. Trivs så bra med henne.

På TV kablas det ut att ännu ett asylboende brunnit ner. Det tionde på kort tid. Och tankarna går till en svunnen tid som jag hade en förhoppning att världen lärt sig utav. Men historien upprepar sig på olika sätt hela tiden. Vi blir tydligen aldrig klokare. Våld föder alltid våld, och har aldrig varit en bra lösning. Och jag undrar med fasa vart vi är på väg idag. 

Nu är det dags för en dusch och lite fix. Fåfängan får stå tillbaka en tid nu. Att klä mig varmt är viktigare för tillfället. Viktigare saker väntar.