En märklig tid just nu. Varje vardag har jag min telefon nära. Samtalet borde komma snart. Hälsodeklaration inför op inskickad. Det närmar sig och själva datumet är det som saknas nu.

Det här har inneburit två konsekvenser i mitt liv. Jag är sjukt taggad på livet, vill så mycket. Energin och livslusten är på topp. Mitt engagemang som vaknat på nytt i somras slutade i söndags med en ordförandepost. En utmaning som jag verkligen välkomnar. Tankar och idéer flödar. Nu ska det bara realiseras också. 

Samtidigt har jag blivit väldigt försiktig och ger avkall på en del av livet. Vissa saker innebär en visserligen minimal men ändå risk som kan äventyra en operation. Tvinga fram en senareläggning av den. Och att ta minsta lilla onödiga risk finns inte som alternativ i mitt liv för tillfället.

Veckan som gått har varit en minst sagt tankeväckande tid. Så många skilda händelser. Ytterligheter, och omskakande. Existentiella frågor har lyfts till ytan. Hur skört och komplicerat livet är. Och hur viktigt det är att ta vara på dagen, samt tro på oss själva.

Det har varit en mix av sorg, glädje, lycka och vardag i en salig röra. Och en skön känsla att en annan människas liv kan påverka en så kraftigt känslomässigt. 

Sen en lång tid tillbaka så var det bestämt att jag och en väninna skulle göra omgivningen till en rörig och livad plats ikväll. Nu jobbar hon inom vården, och där doftar det emellanåt livegen, så beordrad att jobba blev vår kväll framflyttad till annan dag. Vi får hoppas att vården inte står och faller med min vän igen då.