Ett tag sen sist nu. Det är så mycket som händer i livet just nu. Hinner inte med allt jag vill. Just bloggen är något som blivit ett behov. Skriva av mig lite tankar, reflektera över det som passerat, och få det på pränt inför framtiden. För det är ju så, jag skriver lika mycket för min egen skull som för er.

Förra helgen blev väldigt intensiv. Högskoleprov och bröllop på lördagen, ja inte mitt bröllop då, utan en mycket kär väns. Jag har haft mitt bröllop, vill inte gifta mig en andra gång. Skälet till det är att kvinnan jag gifte mig med, var någon jag innerligt älskade, och fortfarande tycker mycket bra om. Hon gav mig den i särklass bästa tiden i mitt manliga liv, och min son. Jag vill behålla det som något speciellt, unikt i mitt liv.

Högskoleprovet ingår i planeringen inför min framtid. Nu var det mer en förberedelse inför höstens prov, men inte desto mindre viktigt. Jag behövde få känna på hur det är, och se var luckorna finns. Kunskapen finns där, men ärligt talat, jag har inte haft någon större nytta i livet av alla dessa x och y:n. Väldigt ringrostig kan vi sammanfatta det som.  Tidspressen var nog det värsta, jag vill tänka, fundera, något som inte var optimalt kan vi väl säga. Men nu har jag känt på det, och kan förbereda mig inför hösten. Jag har tänkt igenom min framtid, vet vad jag vill, och har börjat lägga grunden redan. Provet var en del av det.

Jag har ju kommit så långt nu i mitt liv, att allt känns klockrent, självklart. Min själ, mitt inre är numera i fas med verkligheten. Utredningen närmar sig sitt slut. Träffade min psykolog och kurator idag för ett uppföljande möte inför ansökan som snart skickas in. Jag tycker om dessa kvinnor, ja hela utredningsteamet. De har redan från första mötet, visat att de vill se mig, förstå mig och hjälpa mig på bästa sätt. Och jag vet ju, jag är en kvinna född i en mans kropp. Bara att vara mig själv med andra ord. En stor trygghet i en situation som är fruktansvärd egentligen. Men snart får jag bli hel som människa, och få möjligheten att leva fullt ut, kunna ta vara på det som livet erbjuder.

Högskoleprovet blev en upplevelse på mer än ett sätt. Direkt efter provet slut skulle jag skynda mig iväg för att delta på ett bröllop. En halvtimme hade jag på mig mellan prov och bröllop. Fanns bara tre alternativ med andra ord. Antingen så var jag bekvämt klädd under prov och bröllop, vilket inte var något jag överhuvudtaget kunde tänka mig. Jag är fåfäng, men jag trivs med det. Eller så var jag fullt sminkad och uppklädd redan vid provets början. Inget bra alternativ heller i mitt sinne. Så då återstod endast ett alternativ. Lunchen fick användas till sminkning och klädbyte. Blickarna när jag trippade ut från toaletten i mina högklackade, sminkad och festklädd, fick även mig att le. Milt uttryckt så stack jag nog ut från mängden en del där. Jag känner mig så bekväm med mig själv och vem jag är, så det kändes bara bra. Folk får gärna titta, jag är jag, jag tycker om mig själv och mitt liv, och det kommer bara bli bättre.

Helgen som kommer är också en helg jag sett fram emot, och längtar så efter. Tjejfest står på agendan. Tjejer som jag känner mig avslappnad och bekväm med. Som jag trivs och har så roligt med. Älskar dessa tjejer. Tjejer som sett mig, den jag är, som jag känner mig helt trygg med. Hur mycket dessa tjejer har betytt för mig i min utveckling kan jag inte bedöma. Men det är ingen som helst tvekan om att den är ofantligt stor. Att så tidigt i processen, där jag började förverkliga mig själv, bli sedd, uppskattad och välkomnad är något jag alltid kommer att bära med mig.