En stunds reflektion över mitt liv idag, de val jag gjort som visserligen varit nödvändiga och dess konsekvenser. Och jag gör det över en latte, skönt tillbakalutad i fåtöljen på det för mig så välbekanta Coffehouse by George, stationshuset. Idag unnade jag mig en paj till, något som måste undvikas i framtiden. För det har blivit väldigt tydligt nu. Att vara kvinna medför ett antal komplicerande faktorer i livet. Detaljer som varit mer eller mindre okända för mig. Att sitta här efter en timmes diatermi, med ömmande kinder, och bara känna en tacksamhet över mitt livs möjligheter, gör att tankarna studsar omkring i mitt huvud. 

Hormonerna, de så otroligt efterlängtade, har visat sig ha fler effekter än de som är så nödvändiga för mig. Det går liksom inte att få ett delpaket, med bara de bästa bitarna. Endast kompletta kit för leverans typ. Och så vill jag att det ska vara. För kvinna är vad jag är, ingenting annat. 

Nu har de dessutom påtagligt förändrat min kropp. Bröst och hår märktes ganska tidigt, och omställningen av hormonerna var också något väldigt påtagligt de första månaderna. Och som de flesta vet, så påverkas humör och känslor av våra hormoner. Det jag inte var fullt medveten om förrän nu, efter mitt senaste besök hos gynekologen, var att min kropp och hormoner inte kommer att vara i balans på länge än. Upp till ett år efter operationen, bör jag räkna med innan allt är på plats. Fram tills dess ska jag tänka på att ge mig själv tid och kraft.

Kroppens förmåga att förbränna det jag äter minskar, matvanor måste förändras. Träning är även det något som måste till. Inte enbart av de vanliga skälen, utan även för att ökad risk för benskörhet ingår i paketet. Efter operationen tillkommer ett antal ytterligare tillkrånglande detaljer. Det är bara några exempel på faktorer som tillkommer i mitt liv, som i många stycken komplicerar livet.

Hur känner jag mig nu, med vetskapen om allt som hänt och kommer hända. Finns det någon slags tvekan djupt därinne. Svaret är NEJ! Varje förändring tas emot med tacksamhet. Positiva som negativa. Jag har nämligen aldrig inbillat mig att könskorrigeringen bara skulle bli en enda rosenskimrande dröm. Jag vill bara bli den kvinna jag är i både kropp och själ. Med fördelar liksom nackdelar. Att få ett helt liv. Bara kunna vara. Så jag är så lycklig som det går att vara innan operation. Och jag är så tacksam över att bo i ett land, där jag inte bara får finnas, jag får dessutom hjälp med att bli en hel människa.