Dagen började med vad som måste ses som sovmorgon för mig. Tjugo minuter över sex hoppade telefonen omkring på sängbordets yta, som på något vis verkade förstärka alla slags ljud den lyckades åstadkomma. Något frustrerad över att behöva kliva upp, men samtidigt förväntansfull. Ett besök hos min gynekolog stod på dagens agenda. Och nej! Skärp er nu, jag har skrivit det förut. Jag behöver inte sitta i någon gynstol ännu!

Ett snabbt besök på toa, innan morgonens första kaffe intages. Omedveten om vad dagens besök skulle innebära för mina frukostvanor, njöt jag som vanligt av mitt kaffe, och vaknade långsamt till liv. En snabb uppdatering av världen på facebook innan det var dags för nästa morgonrutin. Att bli av med ljus skäggväxt är en väldigt lång procedur, så rakning får jag räkna med året ut tyvärr. Av någon konstig anledning så spelar det ingen roll hur tidigt jag går upp på morgonen, tiden räcker ändå inte till. Och där fnissar en del av mina vänner, och tänker på ett och samma ord. Tidsoptimist!

Morgonens njutning är i särklass duschen. Hett och så länge som möjligt är vad som gäller. Och även här har hormonerna haft sin inverkan. Hade jag haft samma höga temperatur på vattnet tidigare, hade jag antagligen ramlat ur duschen skrikande. Precis som alla andra i mitt tycke, tillräckligt tidiga morgnar, hinner jag i bästa fall med lite yoghurt, samtidigt som jag klär på mig. Sedan är det bara att skynda sig iväg till busshållplatsen. Buss kändes som ett smart val, med isiga gator, på väg till tågstationen. Dessvärre innebär buss, att antingen är jag där 31 minuter innan tåget kommer eller 1 minut innan. Och riskera att missa tåget och komma för sent till mitt besök, är inget alternativ. Så nu blev det den tidiga bussen, som knappt kunde stanna pga det hala väglaget.

Nåja, det går det med. Det är ändå ganska njutbart när solen skiner, även om det är kallt. Och den höll mig sällskap nästan hela tiden tills tåget kom. Väl på tåget och värmen, var det bara att slappna av. Nu hade jag skadat nagellacket på höger långfinger, så tiden till Uppsala tänkte jag använda till lackreparation. Enbart trodde jag, men icke. Nästa station klev en karl på klädd i kortärmad skjorta, ingen jacka. Nu snurrade det friskt i min hjärna. Varför? Hur tänkte han? Är det något fel på karln? Tankarna och frågorna staplades på varandra.

Nästa station steg nästa karl på som fångade min uppmärksamhet tyvärr. Han satte sig längre ner på ett sådant ställe, att jag inte kunde undgå att se honom. Ja, om jag inte ville stirra på killen bredvid mig då, vilket i och för sig inte var något dumt alternativ, men ganska pinsamt. När karln tog av sig jackan, visade han upp en skjorta som säkert varit snyggt svart en gång i tiden. Men inte nu längre. Och strykjärn är nog något som han inte ens hört talas om. Med viss ansträngning hade det nog varit möjligt att få till något nytt veck kanske. Jeansen var nog inhandlade samtidigt med skjortan, och hade pressveck i alla möjliga former och vinklar.

Redan här var det lite för mycket för mig, men så lätt skulle jag inte slippa undan. Nu tog han fram en tygkasse ur ryggsäcken, som innehöll en bok som såg ut som någon slags lärobok. Ja, inte såg han ut som student i alla fall. När han slagit upp boken petade han sig ogenerat i näsan, strök sedan fingret flera gånger mot näsborrarna. Isch, äckligt, tänkte jag. Då fortsatte han med att stryka samma finger längs med läpparna. Nu var jag redo att byta plats. Känslan av overklighet var påtaglig. Sluta ögonen och vila kändes som det enda vettiga nu.

Äntligen var vi framme i Uppsala och jag kunde skiljas från de här märkliga människorna. Mina besök i Uppsala inleds nästan alltid med en kaffe latte och en ost/skinkfralla med grovt bröd på Coffehouse by George i stationshuset. Det har omedvetet blivit en rutin för mig. En väldigt trevlig sådan. Och så blev det även denna gång.

Drygt en halvtimme senare var det dags att börja promenera bort till Akademiska sjukhuset, och gynavdelningen som ligger typ på baksidan av området. Men att gå genom slottsparken är ganska mysigt. Fast idag snöade det dessvärre, inte lika mysigt kanske. Och kallt var det, och delvis avstängt, så vägen blev något längre idag. Väl framme efter att ha smitit förbi bygg avspärrningar, hasat nedför en söndergrävd slänt, kom jag ändå fram utan blessyrer till avd 96. Bara att anmäla sig i kassan, och få en del överraskade blickar från praktikanten där bakom.

Min gynekolog är en jättegullig tjej, som får mig att känna mig lugn och trygg. Hon förklarar allt på ett bra sätt så jag förstår, och har siktet inställt på åren efter operationen. Hon tänker hela tiden långsiktigt, och det är många saker som måste bli rätt. Den här gången kom vi in på vikten för första gången. Jag har gått upp ett par kilo, vilket hon inte var förvånad över. Hormonerna förändrar min kropps funktioner, och förbränner inte lika mycket längre. Så jag måste på allvar börja tänka på hur, vad och när jag äter. Samt motionera mera. Att gå upp i vikt var väldigt lätt i det här läget, därför är det viktigt att redan nu ändra livsstil. Som jag redan upptäckt, så var det mycket som skett i min kropp redan, och effekterna blir därefter.

Att jag inte hade lagt på mig extra fett redan var därför bra. På det sättet i alla fall. Nackdelen var att fett producerar tydligen något som behövs för skelettet, vilket även testosteronet gör. Nu har ju jag väldigt lite av de två, vilket är bra som sagt. Det enda som hjälper till med det där nu är östrogenet, som hon vill ha på en lagom hög nivå. För hög nivå innebär en ökad risk för andra komplikationer. Så nu måste jag börja med något jag har undvikit som pesten. Styrketräna! Jobba med belastning. Tydligen finns det speciella övningar som är bra för att motverka benskörhet. Så nu blir det till att ändra levnadsvanor. Kolhydrater till frukost och lunch. Proteiner, grönsaker till middag. Och helst inget gotta på kvällen. Bara att sätta igång. Kan väl inte vara så svårt eller………….

Efter en lunch som fick gå i det nya tänkandets anda, följde ett besök hos logopeden. Min röst förändras inte av hormonerna, utan det är något jag måste lära mig, förändra medvetet. Och en bra bit på väg är jag. Så nu sitter jag på tåget igen, på väg hem. Eller åtminstone kliver jag av där hemma, för att sätta mig på bussen in till Gävle. Styrelsemöte med RFSU väntar. En något annorlunda tisdag.