Ni har i tidigare bloggar kunnat läsa om mina två första besök hos min samordningsläkare. De första stegen i den tvååriga utredningen, vars första år enbart består av utredning hos psykolog, läkarbesök och kuratorsbesök. Nu väntade nästa steg. En psykologutredning inom ramen för transsexuell utredning, som det stod på kallelsen.

Fredagen den 31 augusti 2012, klockan 13:00. Mitt första besök hos en psykolog överhuvudtaget. Såvida inte den där militären på mönstringen verkligen var psykolog, vilket jag starkt betvivlar. Det här var ju dessutom en mycket viktig del i utredningen. Här skulle det fastställas vem och vad jag är. I början ses man som könsdysforiker. Det är inte alla som är genuint transsexuella, och vill göra en könskorrigering. Något som inte går att göra ogjort, så det gäller att alla parter är helt säkra på diagnosen. Det handlar ju främst om att jag ska få ett så bra liv som möjligt.

Naturligtvis var jag därför spänd och nervös inför besöket. Jag måste för första gången i mitt liv lämna ut mig själv och mitt innersta inför en främmande människa. Vilket bara i sig är en skrämmande företeelse, men i det här fallet också av en avgörande betydelse inför fortsättningen av utredningen. Det var med andra ord viktigt att jag visade henne vem jag är. Att bara släppa alla spärrar och ge ut sig själv totalt.

Första besöket fick jag svara på alla möjliga sorters frågor, muntliga och skriftliga. Berätta om mig själv och mina upplevelser naturligtvis, och svara på frågor under tiden. Efteråt kändes det nästan lite skrämmande, hur skicklig hon var. Hon läste av mig helt. Jag hade en djupare insikt om mig själv efter det besöket. Bara det känns lite overkligt.

Ett moment var det där klassiska, kort med färgklumpar. Och frågan vad ser du i bilden. Det var ganska svårt att ställa om, att inte skratta, utan ta det på allvar, vilket det ju också var. Men det gick, och jag hittade till och med ett litet mumintroll som inte ens psykologen sett förut.

När besöket närmade sig slutet, så berättade hon att det brukar vara minst tre, oftast fyra besök hos henne innan utredningen var klar. I mitt fall skulle det bara bli tre. Hon hade redan sin diagnos klar, och de två kvarvarande besöken var till för alla tester avseende min mentala kapacitet. Hon visste redan att jag var klart genuint transsexuell. En väldigt befriande känsla, då hennes diagnos är den tyngst vägande, den viktigaste.

De följande två besöken bestod av alla möjliga sorters tester. Muntliga, praktiska och på dator. Alla började enkelt och stegrade svårighetsgraden succesivt. Först efter att alla testerna var avklarade, berättade hon att testerna fortsatte bara så länge man klarade av dem. Blev en nivå för svår bröts det där. Nu fick jag veta att jag hade kört alla tester till sista steget, hon var lika slut som jag var. 

Hon lät mig även veta att jag aldrig förstått min egen potential, och att jag inte borde ta ett jobb som flygledare till exempel. Tydligen analyserar jag allt innan jag bestämmer mig för hur jag skall göra eller svara på en fråga. Och jag fick även veta att jag tydligen är intelligent, vilket överraskade mig själv.

Och just det ledde till lite oväntade reaktioner hos mig själv. Först tyckte jag det var roligt och talade om det, men ganska snart tog jantelagen över och jag skämdes nästan och pratade inte om det. Fånigt egentligen, jag är ju den jag är. Varför ska jag skämmas över en sån sak. Räcker att min kropp är ett gissel. Mitt huvud är jag nöjd med.

Mycket har hänt med mig sedan de där besöken, och jag är numera väldigt öppen och trygg med mig själv. Skäms inte över vem och hur jag är. Jag är jag, helt enkelt. Ni får ta mig som jag är, jag kommer aldrig mer låtsas. Nu är det bara en detalj som återstår att göra, för att mitt liv ska bli så fulländat som det går.

En enda gång blev jag ställd inför en fråga. Hon undrade om jag funderat över min sexualitet, och om den skulle ändras efter operationen. Jag blev helt tyst när frågan ställdes. Det där är något jag aldrig tänkt på. Det har ju aldrig handlat om  min sexualitet, bara om min identitet för mig. En kvinna i en mans kropp.