Den här dagen är precis som jag förutspådde igår, lika onödig och ovälkommen för mig. Känslorna är exakt desamma. Återigen lyckades jag sova bort en stor del av dagen. Enda skillnaden hittills är att jag lyckades få i mig mat idag. Fast å andra sidan har det funnits en positiv sak med aptitlösheten. De kilon som jul och nyårshelgerna givit, försvann i ett nafs. 

Den här dagen har jag ändå lite kontroll på. Eftermiddagen fick musiken ta över, till mina grannars förtret, kan jag tänka mig. Ryggläge och väldigt hög volym. Fungerar rent meditativt för mig. Nu väntar finalen i juniorhockeyn. Hoppas det går bra där, för då kommer några timmar till försvinna. Sen har jag mitt NFL. Nattmatchen kommer definitivt ta mig bort från verkligheten. Green Bay Packers har den effekten på mig. Så förhoppningsvis passerar den här dagen utan att jag behöver tänka.

Jag skjuter allt till morgondagen. Då måste jag komma i ordning. inte ens pappret som skall fyllas i inför besöket är klart. Eventuella frågor har jag inte heller kommit någonstans med. Nu kan ju det till viss del bero på att jag ändå inte har något alternativ. Jag har aldrig någonsin inbillat mig annat än att det kommer bli en lång och smärtsam process. Med minst två operationer. Och jag bryr mig inte. Självklart vill jag veta i detalj vad som väntar. Men jag har inga funderingar. Det blir som det blir med allt då. Det kan jag ta, inga problem. Men ett nej på vägen, det fixar jag inte.

Något väldigt talande för min del de här dagarna, är att jag inte varit ute på Facebook en enda gång sedan i fredags kväll. Något som inte inträffat sedan jag började med Facebook. Men jag vill bara inte ha kontakt med världen just nu. Det får vänta tills imorgon. Jag vet inte ens om min telefon har laddning.

Jag vill bara inte ha de här dagarna……