Äntligen!
Jobbar ikväll, och imorgon blir det endast ett besök på hälsocentralen. Ledig fredag och helgen. Inte ett enda måste.
Kommer i och för sig att jobba på måndag före julafton, men sen är veckan fri.
Kommer även att jobba klämdagarna runt nyår också, semesterdagarna går ju åt till att åka på behandlingar, så det är inte så mycket att välja på.

Men, och det är en väsentlig skillnad. Inga behandlingar förrän nästa år. Bara det gör att de två kommande veckorna blir en enda lång vilotid.

Det känns som att all tid går åt till att jobba och åka till Uppsala för behandlingar. Självvalt och nödvändigt förvisso. Men det sliter ändå och känslan av att inte hinna leva kryper inpå mig emellanåt.

Nu visade det sig att en timmes diatermi tog mycket hårdare på mig än väntat. Första gången var det en halvtimme och det var inget problem.
Men en timme var värre. Inte så att det gör fruktansvärt ont, utan efteråt skakade benen och jag kände mig konstig i hela kroppen.

Det satt i ganska länge. Jag åkte direkt till jobbet i Gävle efteråt och försökte sova på vägen dit.
Kände mig bättre efter en stund på jobbet, men framåt kvällen återkom det.

Om det berodde på att jag legat på helspänn under behandlingen eller något annat vet jag inte. Det enda som är säkert är att det är många gånger kvar.  Och det finns inget alternativ. Måste bara göras. Får se hur det blir nästa gång. Måste koncentrera mig på att slappna av. Inte det lättaste direkt, när hon kör ner en nål till roten på skäggstrået, kör på ström och sen drar bort strået.
Men som sagt. Det måste bara gå.

Nu blir det ändå två veckor med några arbetsdagar och mycket ledigt. Vila och leva står i fokus nu
Ladda energi helt enkelt. Boosta det positiva och försöka särskilja det negativa i mitt liv och förhoppningsvis kunna välja bort allt sådant. Åtminstone det som går att undvika. Har kommit en bra bit på väg i den frågan, men det finns definitivt mer att göra.

Jag har till och med idag definitivt bestämt mig för att välja bort något som står mig väldigt nära.
Som betyder väldigt mycket för mig och det smärtar mig oerhört. Men det suger alldeles för mycket energi. Så jag måste helt enkelt.

Så jag frångår magkänslan och låter logiken fira sin triumf den här gången. Känns redan bättre.

Men nu väntar ett par veckor med återhämtning som sannerligen behövs. Det är ett stort och fantastiskt år som väntar.
Går allt som det ska har jag nytt personnummer och är den absolut lyckligaste människan i världen vid den här tiden nästa år.

Men först börjar jag året med ett besök på Karolinska 7 januari.
Besök hos plastikkirurgen. Förberedelse inför operationen. Det börjar kännas så bra nu. Efter det är det bara ett ja från socialdepartementet på min ansökan som skickas in 21 maj nästa år som behövs.

Känns inte lite nervöst kan jag säga. Jag kommer att få en detaljerad genomgång av hur det går till.
Och en snabb genomgång av om det är möjligt att göra en könskorrigering med det jag har att tillgå. Det är väl det som känns mest nervöst. Trots att jag inte har någon anledning att vara nervös, så finns det där ändå.

Det här är så nödvändigt för mig. Finns ingen annan väg i mitt liv.

Dagen efter det, så blir det nya behandlingar i Uppsala. Laserbehandling, logoped och diatermi samma dag.

Kan nog utan att överdriva säga att jag rivstartar det nya året.