Jag har under resans gång slagits av hur mycket som har bestått av rena tillfälligheter. Och hur mitt eget sätt att agera vid oväntade möten har påverkat mitt liv.

Lollo är exempel på en sån tillfällighet. Och vilken betydelse en enstaka händelse kan få. Jag kan inte ens komma ihåg när det inträffade. Men någon gång under hösten 2011 var det. Vårt första möte.

Jag var hundvakt och var ute och rastade dem efter grusvägen här hemma. Vid det här laget hade jag tagit klivet ut som jag tidigare berättat. Men fortfarande var jag bokstavligt talat en man i kvinnokläder. Taffligt letande efter mitt yttre. Det inre var självklart sedan åratal tillbaks.

Hon cyklade förbi mig och hundarna, när hon tvärt bromsade in och stannade och tittade på mig. Och började prata. Och jag svarade. Ingen av oss kommer vilka våra frågor och svar var, men det spelar ingen roll. Men det blev en första kontakt.

Sen kom vintern, och under den tiden sökte jag mig till RFSL, och deras café verksamhet. Där kom jag i kontakt med människor som utan tvekan accepterade mig för den jag var. Pelle och Magnus var de som tog emot mig första gången där. Och jag började för första gången på åratal odla vänskap med andra människor. Mer om det kommer i ett eget avsnitt.

Under vintern går vi i princip i ide här i mitt bostadsområde. Sedan tinar vi fram på vårkanten och upptäcker att de flesta av oss fortfarande bor kvar här. Så även denna vinter.

Våren kom och vi hade börjat närma oss varandra mer och mer Lollo och jag. Men när sommaren kom och det blev semestertid hände något. Vi umgicks dagligen och påbörjade en vänskap som kom att få fantastiska följder för mig. Som fick mig att växa som människa, som gav mig styrka och bekräftelse.

Hon blev min första vän utanför RFSL/RFSU kretsarna, och hela hennes familj tog mig till sig. En underbar känsla. Något som kom sig av en plötslig och nyfiken inbromsning och min öppenhet.

Genom henne har jag sedan träffat underbara människor som blivit mina vänner och som jag tycker så mycket om. Många av dem kommer säkert passera revy i mina berättelser. Genom henne har jag fått en vänskapskrets som jag nog aldrig hade träffat annars. Hemska tanke.

Så hon har en stor del i  vem jag är och den styrka jag besitter. Och allt tack vare en tillfällighet. Hur mitt liv hade varit nu om inte det där hänt vet jag inte. Men nu blev det som det blev, och jag är så innerligt tacksam för det. Jag tycker mitt sociala liv är underbart. Vänner jag älskar och som bryr sig, och som tycker min resa är självklar.

Men det är ingen tvekan om att hon har en speciell plats i mitt liv, Lollo.