Sitter på tåget på väg hem från Östersund. Återigen gjort något som inte var tänkbart för ett par månader sedan. Att agera utifrån hjärtat, vad jag känner, utan att ha full kontroll på alla detaljer.

Tänker besöka en av de tjejer som fått mig att släppa loss och bara vara. Leva och njuta. Jag har ju alltid varit tvungen att ha full kontroll vad jag än gjorde. Kunde inte riskera att av misstag visa mitt innersta. Det här har hängt med länge. Trots att jag är så trygg och säker i mig själv. Fullt klar över vem jag är, och tydligt visar det, så har det varit bitar jag inte klarat av att släppa. Fram tills nu.

Jag har tidigare skrivit om de inre murarna hon och hennes kamrater rev. Det är inte förrän den senaste tiden jag förstått att de också började få mig att släppa taget. Att leva, utan full kontroll. Utan att först tänka på hur och vilka scenarier som är troliga.

Något som känns som en stor befrielse. Att bara vara. Så den här helgen gjorde jag just det. Jag åkte till Anna Mård, för att jag ville, måste och behövde.

Och helgen blev fullständigt underbar. Vi satt hela nätter och bara pratade. Om allt, precis allt. En säng var bäddad i ett eget rum till mig, med sängkläder i min älsklingsfärg. Rosa!

Så när det var dags att sova fanns min säng där, men Anna hade tidigare sagt att jag bara behövde säga till om jag inte ville sova ensam. Och när det nu blev dags för sängen hörde jag mig själv säga det.
Jag vill inte sova ensam!!! Det är inte bara för mig. Min kropp är fel fortfarande och jag undviker alltid att visa den. Men nu fanns inte obehaget där. Jag ville sova hos henne. Det kändes bara självklart.

På morgonen när det var dags att duscha, var mina kläder i ena änden av lägenheten, där den rosa sängen stod oanvänd och vårt sovrum och dusch i den andra.

Nu hände något igen. Det är något med Anna som gör mig så avslappnad och bekväm. Och om ni inte förstått det än, så är det inte kvinnor som väcker min lust. Så andra hämningar fanns inte heller.

Så jag kommer på mig själv med att springa omkring naken. Visserligen hade jag visat allt innan vi skulle sova. Men det här var annorlunda. Jag gjorde som jag gör hemma, ensam. Tänkte inte på att Anna satt och pratade med mig samtidigt som jag sprang omkring där.

Det tog ett tag innan jag själv fattade vad jag gjorde. Jag häpnade över min egen reaktion. Jag kände mig så oerhört bekväm med Anna, så det enda som dök upp i mitt huvud var hur hon tog det. Inte att jag var naken.

Så där stod jag och bad henne om ursäkt. Tänkte att hon kanske inte var bekväm med det. Fortfarande naken. Den situationen skulle jag gärna vilja haft inspelad.

Så den här helgen har jag definitivt bara varit. Fullt ut!  Och även fått en stor dos av närhet. Något jag behövde. Okomplicerad närhet av en älskad vän. Någon som jag aldrig kan få några sexuella känslor för. Hon är vacker, jag älskar henne. Min väninna.

Och hon är den enda som sett mig så här. Jag har underbara vänner därhemma, men ingen annan har sett mig utan något som helst skydd. Kroppsligt, mentalt och omedvetet. Och det kändes som den naturligaste saken i världen.