Efter en lugn start på veckan med sovmorgon och Lena Ph i högtalarna. Så där lagomt högt, typ. Jobbar em kväll den här veckan. Så börjar det snurra på igen. Idag var det fransförlängning innan det bar iväg till jobbet. Något som i sig är ren avslappning för mig och får mig att må bra.

Två cheeseburgare på McDonalds fick bli någon slags lunch i väntan på bussen. Nästan så de fick ätas gående. Hade tur idag. En kollega plockade upp mig vid hållplatsen så det blev skjuts ända fram till dörren idag. Skönt. Vet ju vad som väntar.

Det blir till att arbeta fram till 22.00. Sen bussen hem. Om allt klickar så borde jag vara hemma strax före 23. Hoppas på det. Behöver kliva upp runt fyra i morgon bitti. Tåget till Uppsala går 05.51.

Jag skulle kunna åka en timme senare, men då får jag stressa på när jag kommer ner, och kan inte vila på vägen ner. Väljer därför det tidigare tåget. I slutändan sliter det mindre konstigt nog.

Det är dags för veckans besök hos logopeden. Och naturligtvis intas frukost på Coffehouse by George som vanligt. Vila på tåget, ingen stress och en god latte får mig att må bra. Jag är otroligt trött numera, men jag mår så bra. Allt handlar om att jag gör något jag vill och måste. Och just nu är det väldigt intensivt med röstträningen.

Men att behöva jobba de senaste lördagarna är inget som har underlättat. Det måste ändå fungera och jag kämpar på. Det börjar ändå märkas.

I morse blev det en stund med tårar. Ganska väntat i och för sig. Trött som jag är så finns alla känslorna så nära. Dessutom tycker jag det är väldigt jobbigt med människor som stirrar just nu. Nu vet jag att lite vila och lite roligt med mina vänner är det enda som behövs för att ladda om. Så det ordnar sig.

Så nu ser jag fram emot fredag då det blir middag och utgång, följt av en helg som jag inte tänker göra annat än vila.

Veckan efter blir det två besök i Uppsala. Gynekologen och logopeden. Finns en del att skriva om där, men det får vänta tills dess. Nu ser jag fram emot, ja, längtar efter fredagen den veckan. Då lämnar jag jobbet några timmar tidigare och åker upp till Östersund. Längtar så efter alla dessa härliga RFSU:are där.

Så för tillfället är jag otroligt trött men bara så glad och lycklig över mitt liv och allt som händer med mig. Tårarna som kommer är mer en nödvändig ventil för mig, där jag kan få ur mig alla dessa känslor av ilska, frustration och känslan av svek när jag sattes i en manskropp.