Sedan mitten på september har jag åkt ner till Uppsala 1 – 2 gånger i veckan. Det har varit besök på laserklinik, läkarbesök och logopeden som jag träffar varje vecka. För att semesterdagarna skall räcka till, tar jag bara halva dagar när jag åker ner. Förmiddag eller eftermiddag. Arbeta halva dagen med andra ord. Och det kommer att fortsätta ett tag till.

Och för det mesta tidiga mornar. Bestämde mig för att strunta i att köpa ny bil efter krocken. En del i att göra mitt liv så enkelt och stressfritt som möjligt under utrednings och behandlingstiden. Tycker inte om bilar som krånglar. Så jag åker buss numer, och det betyder något tidigare mornar och lite längre dagar.

De senaste två helgerna har jag dessutom arbetat på lördagarna. Något jag inte gillar. Sömnbehovet har blivit så mycket större med hormonerna, så att endast få sova ut en söndagsmorgon i veckan räcker inte. 

Så nu ser jag fram emot min kvällsvecka. Sovmorgon måndag, tisdag och fredag. Onsdag och torsdag blir det tidig morgon. Uppsala på onsdag och hälsocentralen på torsdag. Behöver vila nu. Känner mig sliten.

Borde antagligen vika helgerna till enbart vila, men herregud så tråkigt. Näe, så på fredag blir det utgång. Middag och dans (house om jag får som jag vill). Nu vet jag så väl att det handlar om en period i min behandling. Bara röstläget sitter där och logopedbesöken är avklarade så blir det lugnare.  

Och ikväll blir det inte tidigt i säng heller. Sovmorgon imorgon och fotboll (amerikansk naturligtvis) betyder tv kväll för den här fröken. NFL och jag.

Men det sliter nu som ni nog förstår och jag känner mig bara sååå trött.