Den största resan började alltså 21 maj 2012. Ett magiskt datum för mig. Dagen då mitt självförverkligande började. Dagarna som gick kan jag inte redogöra för. Att äntligen vara på väg. En så otroligt skön känsla. Så mycket oro som nu försvann. Jag hade mitt begynnelsedatum och min utredning hade börjat.

Men sommaren närmade sig och jag räknade med att nästa möte med min läkare skulle bli efter sommaren. Resurserna var ju begränsade. Så när det återigen kom ett samtal från utredningsteamet redan den 30 maj, blev jag verkligen överraskad. trodde knappt det var sant. Jodå, de hade fått extra resurstid och jag var bokad för ännu ett möte med min samordningsläkare. 4 juni kl 18.00. Då var det dags. Lycka, lättnad och stor förväntan.

Det var nu jag kände att jag måste göra klart för alla vem jag var. Klartext så att alla förstår. Lugnet jag kände var så ovant. Alla funderingar, oro och rädslor som så länge tyngt mig, var som bortblåsta.

Jag gick in till servicemarknadschefen och satte mig ner. Sen började jag förklara, vem jag är, Erika, och att jag nu påbörjat en utredning för könskorrigering. Frågorna var många och det visade sig att han hade gått omkring och planerat för ett möte med mig. Många hade reagerat över mig och funderat vad som händer. Han visste bara inte hur.

Innan vi avslutade samtalet gjorde han klart för mig, att på den här arbetsplatsen accepterades inte något beteende som skulle kunna få mig att känna mig illa bemött. Hände något sådant krävde han att jag omedelbart skulle säga till så att han kunde ta tag i det. Om någon inte kunde acceptera att jag var den jag är så var den personen inte längre välkommen på vår arbetsplats. Det här var ord som gav mig den trygghet jag behövde på mitt arbete. Han ville själv informera övrig personal och göra klart vad som gällde. Något jag inte hade något emot. Blev ju så mycket enklare för mig.

Det var många nyfikna blickar som mötte mig ett tag nu. I 16 år hade jag arbetat där som man, kille. Nu helt plötsligt stod Erika där. Så otroligt lugn och avslappnad. Ingen återhållsamhet, ingen låg profil. Nu var jag bara jag.

Något som verkligen gjorde mig glad, var en lyckönskan på facebook från en arbetskamrat. Nu var det bara till att invänta läkarbesöket 4 juni.