Helt ofattbart hur tiden bara rusat fram, nästan fyra månader sedan senaste inlägget. Innan julen som helt enligt direktiven skedde med tillbörligt avstånd i pandemins tillvaro. En tillvaro som väldigt mycket liknar den där Trissreklamen, plötsligt så händer det. Vem, var och när som blir allvarligt sjuk följer ingen som helst logik.

Nåja, innan julen så var framtidstankarna mest inriktad på att överleva, hälsomässigt och ekonomiskt. Företagandet med föreläsningar låg i dvala då branschen till stor del svepts undan av detta virus. Skrivandet var inte heller något som det fanns vare sig tid eller förutsättningar för att åstadkomma. Vilket i sig kändes något frustrerande då Häxan Surtant etablerat sig i mitt liv. Ett alter ego som jag har ett muntert, sarkastiskt kärleksförhållande till. Hon måste komma i tryck har jag blivit påtalad och också insett själv. I alla fall i det rumsrena formatet, den egna censuren har varit aktiv i en del historier som delgetts redan måste jag erkänna.

Men så kom det nya året och livet tar oväntat diverse skutt som överraskar, gläder mig och skapar nya möjligheter samt tankar inför tiden som kommer. Ett erbjudande från leverantören av min hemsida där de erbjöd sig att konvertera den till den nya plattformen om jag band mig även för nästa år. Tankarna på framtiden började här och sidan hittar ni på erikasresa.nu

I samma veva så fick jag en förfrågan från min chef som jag talade med i ett helt annat sammanhang om jag ville ha en egen tjänst, något som var mycket oväntat. Jag har varit timvikarie i knappt två år. Självklart tackade jag ja, det här innebär en trygghet samtidigt som jag får ett stort utrymme för mitt företagande och skrivande.

För någon vecka sedan så kom det även ett erbjudande från Bokadero om ett förlängt guldmedlemskap på min profil. Något som i och för sig kostar en hel del men som kändes helt rätt med tanke på hur annat ramlat på plats i tillvaron. Så jag finns som profil på deras sida, bokningsbar som föreläsare.

Så nu är det helt plötsligt hur mycket som helst att arbeta med, dock med den vetskapen att tillvaron är tryggad fram till pensionen. Vilket jag redan erfar hur det påverkar skrivlusten, ett antal uppslag och tankar kring Häxans bravader har noterats.

Att dessutom vara en av de lyckligt lottade som prioriterats via jobbet för vaccinering gör det hela än bättre. Trots att jag gör allt för att undvika Mello så har jag inte kunnat undgå den här frasen som känns väldigt träffande idag….

NU KÖÖÖÖR VI