PLING! Telefonen ligger där på pallen bredvid sängen och ser oskyldig ut. Jag jobbar extra i Uppsala och har sovande jour den här morgonen. Plinget hann före alarmet och jag blir naturligtvis nyfiken. Yrvaket försöker jag fokusera blicken på telefonens skärm, utan glasögon och ljuset är skarpt i det ännu mörka rummet.

Klockan är inte ens sex ännu och jag ser att det är ett meddelande från Tessan. Så här tidigt? Öppnar och läser utan att det riktigt går in till en början. Snabbt blir jag klarvaken och läser än en gång.

Biljetter kirrade till oss

Tisdag 18 december 2018 kl 05:49

Med väldigt liten marginal så lyckas jag undvika ett glädjevrål, inte tjut utan vrål. Inte så lyckat att väcka hela huset just då och jag ville ändå vara för mig själv och låta det sjunka in. Biljetter till Scandinavia Electronic Festival på Dragon Gate! Två dagar med stampamusik tillsammans med Tessan.

Nog bäst att jag förklarar känner jag. Varje år har vi en tjejfest som följt mig ända sedan starten på mitt liv som jag. Vilken alltid varit årets höjdpunkt för mig. De avslutades alltid på krogen och det dansades. Något jag hade väldigt svårt för. Jag är inte bra på det och speciellt då fanns känslan av att alla tittar på mig. Men det här gänget är underbara och jag har från första festen känt mig trygg och älskad.

Men att kliva upp på dansgolvet….. men så har jag ju min Tessan då. Som inte godtog ett nej. Stampamusiken dånade ur högtalarna, på golvet dansades det för fullt. Och hon förklarar för mig när jag påtalar min osäkerhet att här, på den här fläcken är det mitt space. Här dansar jag, som jag vill. Har någon problem med det så är det deras problem.

Och det där samt hennes sätt att säga det och visa det gjorde stort intryck på mig och jag stegade ut på dansgolvet tillsammans med henne. Och på den vägen är det. Jag älskar musiken och jag älskar vår stampadans. i ett enda ögonblick gav hon mig en självsäkerhet och glädje att njuta och jag tar varje chans att stå där och stampa.

Så det här meddelandet var mer än bara ett mess om att biljetter är fixade. Det var också en dröm som blev verklighet där. Och i ett läge när jag dessutom inte mådde så bra, livet var tufft och ekonomin inte tillät att beställa biljetter till festivalen.

Nu sitter jag här med trötta ben, ömma fötter, en ländrygg som funderar över vad som hände. Två dagar med timmar av stampande till Vini Vici, Darude, Adrenalize m fl i en helt sagolik miljö. Ganska omgående insåg jag att här kan du vara och klä dig precis hur du vill. Och inte ens var jag äldst. Och på golvet gavs hela tiden plats för stampa, viftande och hoppande. Och som jag stampat, njutit och mått så bra. Att dessutom få se en underbar solnedgång på fredag kväll och sen dansa till gryningen.

Så det här var inte bara en festival för mig. Det här var så mycket större. Så mycket mer. Jag tänker tillbaka till den där kvällen när hon fick mig att taffligt börja stampa, ta mitt space, och till de här dagarna. Nu behöver jag ett par dagar att vila kroppen på. Den är sliten men mentalt så är det så laddat med positivitet.

Och naturligtvis så är det en spellista från SEF som går på min Spotify. Och idag konstaterade jag att det här stampandet var sjukgymnastik mot min benskörhet light. Springa hatar jag och gå är inte tillräckligt.Det ska vara stötar i skelettet som vid springandet för att ge effekt. Så här blir det stampa nu, kanske kommer ett inlägg om vad mina grannar tycker om det…..