Dags för ett besök på hälsocentralen igen. Först kuratorn och sen en liten blodtryckskoll. Starka Erika går till kurator? Konstigt? Näe! Alltid får jag höra hur stark jag är. Och visst, jag är stark, men inte osårbar. Klarar det mesta. Men att bli påkörd på vägen hem, bilen välter och kanar på sidan mot trafiken i mötande körfältet. Den chocken och ångesten dagarna efter var för mycket även för mig.

Kombinationen att det var en otrolig tur att jag överlevde, att jag mycket väl kunde vara död utan att ha levt ett komplett liv. Att försvinna mitt i könskorrigeringen. aldrig få bli hel. Det var känslor, ångest jag direkt kände var för mycket. Första besöket hos kuratorn var otroligt skönt, läkande och framförallt upplysande. Att stanna upp, titta på mitt liv. Sortera ut det viktiga och lyssna på mig själv. Nu fortsätter jag mina besök hos henne enbart för min egen utvecklings skull. Jag mår otroligt bra. Lycklig, men mer medveten om vad som betyder något