Det har gått en tid sen senaste bloggen. Total tystnad efter tiden på Karolinska. Men det har sina anledningar. Inte för att det har varit några problem eller så. Utan helt enkelt därför att jag redan innan bestämde mig för att enbart ägna mig åt min konvalescens. Att helt ta bort alla icke nödvändiga måsten. Bara vila, sköta min sjukgymnastik, äta rätt, mediciner enligt schema och sova ordentligt. Och första sex veckorna efter operation var de viktigaste.

Och den tiden behövdes. Jag mår så fantastiskt bra nu. Men självklart så fanns det smärta och många saker som egentligen var jobbiga. Att inte kunna sitta utan en tjock kudde, trött för det minsta lilla jag gjorde och att behöva bindor dygnet runt i sex veckor. Men varje grimas följdes av ett leende och njutningen av tanken på att äntligen är jag här. Min kropp stämmer med mitt inre. 

Morfin var en ny upplevelse också. Väldigt välbehövligt och effektivt. Men trots en låg dos så fick jag abstinens när jag trappade ner på morfinet. Lärorikt och lite skrämmande. Alvedon på maxdos fram till jul dessutom.

Nu kan jag konstatera att det var helt rätt beslut dessutom. Helt läkt utvändigt och endast lite kvar för stygnen längst in. Och kraften börjar komma alltmer. Hela tiden så har jag haft en stor lyckokänsla och ett lugn i kroppen. Och den består. Vilket lite förvånar även mig. Jag hade förväntat mig massor med smärta och jobbiga dagar. Men nejdå! Eller så var de det. Jag kan ärligt talat inte avgöra det. Jag har väntat så länge att lyckan antagligen tagit över och blivit det bestående intrycket.

Tröttheten och de dagliga rutinerna har medfört att jag inte kunnat eller orkat vara speciellt social. Inte umgåtts med mina vänner. Men det har inte heller stört mig på något vis. Jag har saknat det men vet såväl varför och att det hinner jag med nu istället. Och kan ta ut svängarna mer utan att behöva oroa mig för eventuella konsekvenser med rehabiliteringen.

Nu i helgen så kickstartar jag igen med en helg i Stockholm med två superhärliga väninnor. En svit är bokad på hotell, spa med behandlingar likaså, Och god middag innan utgång och galna upptåg väntar. Kan inte bli annat än bra med Tessan och Jonna som sällskap.

Och för första gången kan jag ha byxor och en snygg topp som inte går långt ner och döljer mitt skrev. Bara det att bara kunna vara, inte fundera, inte dra i kläderna för att dölja. Vilken frihetskänsla! Nya kläder är därför inhandlade, med hjälp av min personal shopper Miranda. Så nöjd med min outfit inför helgen. Kanske foto kommer med nästa blogg. Vi får se 😉 

Så på måndag börjar jag sakteliga återgå till vardagen. En annorlunda vardag då varje dag ska börja och avslutas med eftervård. Helst även en tredje gång under dagen. Något jag måste göra för att resultatet ska bli så bra som möjligt. Vilket inte heller känns annat än bra.

Det får räcka så här idag. Dags för mat och annat innan jag åker till Uppsala för en timmes diatermi. Även det något smärtsamt som bara gör mig glad.