Söndag och hyfsat fint väder ute. Trött och konstigt nog lite dagen efter sliten efter en lång dag och sen natt hos en väninna. Massor med prat, skratt, allvar och lite bubbel. Delvis äcklig också, ämnet hamnade på nejonögon en stund……uuuäääääkkkk.

Använde Skype för andra gången igår med, börjar hinna ikapp utvecklingen typ. Via min telefon dessutom. Fascinerande men så härligt skönt att det finns. Ville sända en hälsning från världens gosigaste kanin till Anna. Och från mig också naturligtvis. Följer hennes äventyr därnere i Spanien, och gläds över hur bra hon lyckats med sin dröm.

Oooops! Vilken fin klänning! Förlåt, kom av mig. Reklam på TV i bakgrunden och hon hade en såå fin röd klänning. VILL HA!!!! Hmm, blir till att leka detektiv sen. 

Det har varit en vecka som bjudit på mycket. Diatermin igång igen, berättarcaféet, kurator och idag styrelsemöte. Pride har dykt upp dessutom, inte i den form tidningarna skriver om i Gävle då. Och jag har blivit äldre också. Den dagen började med mitt första Skype samtal och det var såklart med Anna.

Jag är så tacksam över att livet landat nu, att lugnet och insikterna finns här. Även min kurator ser den här utvecklingen. Att jag nu bara njuter av livet och väntar på det där samtalet. Ingen oro, inga funderingar bara en självklar insikt om att det är på gång nu och det blir som det kommer. Inte att förväxlas med likgiltighet, åh nej, tvärtom. Men det är så självklart och den enda vägen, så jag tar varje dag med ett leende.

Det som är väldigt annorlunda nu är ändå den starka lusten att skriva. Ännu en insikt jag har erhållit om mig själv. Märkligt hur man kan förneka och misstro sig själv så mycket. Kuratorn hade en tanke om att just det här är en anledning till att lugnet landade så permanent nu. Inga mörka moln som gömmer sig i bakgrunden. Som dessutom var väldigt nära att förstöra något väldigt betydelsefullt i mitt liv. 

Det som passerat kan vi inte ändra på. Enbart dra lärdom av. Och framtiden är inte skriven än. Min kurator pratar ofta om att vara här, leva nu, inte redan vara långt där framme. Och hon har så rätt. Det är viktigare att njuta och vårda nuet och ta det som kommer imorgon.