Så har då hösten börjat visa sig till slut. Regn, kalla vindar och gulnande blad. Men alltså vilka dagar det har varit innan den infann sig. Jag har njutit varje dag i solen. Lite bökigt var det, min tatuering fick inte solas. Men framifrån har jag färg nu. Baksidan får rosen stå för färgen på.

Lite märkligt känns det också. Jag har definitivt gått in i en ny fas i mitt liv. Ett lugn har infunnit sig med en medföljande bestämdhet. Min kurator konstaterade att jag har lämnat ungdomens vilda leverne och gått vidare nu. Själv tänkte jag att herreguud, de här hormonerna är inte att leka med. Ska hela livet med dess faser gå i repris igen. Puberteten visste jag skulle komma, men hallå…..

Nåja, jag mår så bra nu, inga funderingar eller frågor. Alla svar är på plats, val gjorda och insikter gjorda, eller erkända. Lite av en tolkningsfråga. Inte alltid man vill se sanningen om sig själv. Nu är det bara det där med motion kvar då. Skjutit på allt för att njuta av solen, och bara vara. Nu är det dags, finns en del att plocka med härhemma.

Nu ligger tankarna på vad som väntar och en del planer är klara. Eventuellt en resa för skrivandet på min bok. Börjar bli dags att fokusera på den nu.

Att följa Anna på hennes dröm/äventyr och hur hon kan har gett mig ny energi. Att se någon i sin närhet kasta sig ut, våga, precis som jag gjort och gör. Jag behövde det.

Nu händer det ändå en hel del omkring mig ändå. Ett Pride i Gävle är en fråga som engagerat mig på flera sätt. Hur kommer garanterat visa sig. Och RFSL har kommit in aktivt i livet igen. Blir en annorlunda men fantastisk vinter det här.