Jag vet inte

Så var den veckan över också. Vilket jag välkomnar. Det var en vecka som helt enkelt blev för mycket.

Bloggen strulade och jag förstod nu hur viktig den är för mig. Och känslan när jag idag fick klart för mig att jag har min ängel bakom mig där går inte att beskriva, varm och lycklig får räcka. Sidan finns där och den vårdas av andra än mig. En väldigt värmande känsla som damp ner i precis rätt tid.

Veckan som varit med sitt regnbågstema har medfört massor med tårar och känslor som dallrar på ytan.

Jag balanserar på kanten just nu. Det är så otroligt mycket som snurrar i mitt huvud. Så mycket att hantera.

Idag har jag redan fått en del av den energi jag så innerligt behöver. Nu måste jag börja tänka på allt jag behöver göra innan operationen nov/dec.

En del ger sig självt annat behöver jag planera och fundera på. Som tur är så får jag många goda råd att ta med i tankarna. Ger mycket med deras utifrånperspektiv.

Så nu är det en ny dag, en ny vecka. Och jag laddar om på nytt.