Idag kände jag mig alldeles tom när jag fick klart för mig att min blogg inte gick att öppna. Varken hemsidan eller WP programmet fungerade.

Nu vet jag hur mycket min blogg betyder för mig. Hur mycket jag behöver den. Jag skriver väldigt mycket för min egen skull. Märktes tydligt idag.

Och jag tänker på dig Tessan hur rätt du hade. Det var du som fick mig att börja, och du sa just det den gången. Att jag skulle skriva för att själv kunna gå tillbaka. Få ur mig alla tankar.
Tack underbara du. 💞

Nu fungerar den igen och jag funderar nu bara på hur jag ska göra för att spara alla inlägg som kopior på ett sånt där minne.