Så sitter jag här igen då. Coffeehouse by George i Uppsala. Med en halvmeter lång smörgås och en latte. Äntligen lite hungrig i alla fall, men den här mackan var lite väl mycket.

Vaknade imorse och kände mig hur trött som helst. Dessutom kändes huvud och kropp som om gårdagen bestod av sommarens party. Märkligt hur det kan vara. Gårdagen bestod av besök hos världens goaste kanin och hans matte. Med ett möte senare på kvällen som gav oerhört många funderingar. Och lust att jobba hemmavid med hbtq frågorna igen.

Det innehöll även en händelse som påminde mig om livets förgänglighet. Hur viktigt det är att leva här och nu. Göra livet så bra och roligt som möjligt.
Allt det här gjorde mitt huvud oerhört aktivt. Sova var inte att tänka på där jag satt i soffan runt midnatt.

När jag väl lagt mig så var det bara att köra igång Spotify och fortsätta surfa på telefonen. Lite chatt också då jag tydligen inte var den enda vakna människan en onsdagsnatt som denna.
Tyckte mig höra regnet slå mot rutan i pausen mellan två låtar. Inte den bästa sommaren såhär långt det här.

Det blev en morgon i mental dimma. Och det mesta kretsade kring beslutet cykla eller buss till stationen. Himlen lovade och hotade med både regn och sol. Irriterande velig himmel tänkte jag. Beslutsångest eller? Inte konstigt att späckhuggarna irrar sig in till svenska kusten.

I väntan på tåget hann jag reflektera över kultur och religion. Hur barn aldrig får en chans att själva växa upp och ta ställning utan obevekligt föses in i ett religiöst leverne enbart för att deras föräldrar har valt det livet. Jag tycker inte om det.

Nu väntar veckans diatermi. Huden har inte återhämtat sig efter förra veckans behandling, så det kommer göra ont idag. Ändå längtar jag varje gång. Att få bort skägget betyder så mycket och tar grymt lång tid.

Jag har i vart fall en stor livslust i dagsläget. Något som ni som följer mig här har kunnat konstatera varierar mycket. Mitt liv helt enkelt.

Och inte gjorde det så ont med diatermin idag som jag befarade. Huden har väl somnat in eller nåt.  Vad vet jag. En av de bättre timmarna vill jag nog påstå. Smärtan var klart hanterbar och timmen försvann snabbt.

Har återigen skickat ett remissvar till Akkis för att få ekonomisk hjälp med behandlingen. Nu lägger jag runt 3000 i månaden själv på diatermi. Skägget är något som inte hör hemma på min kropp. Något obehagligt och fruktansvärt pinsamt. Att vakna upp med skäggstubb efter en trevlig kväll /natt är allt annat än roligt. Att helst bara försvinna när kramas borde vara det självklara.

Nu är jag på hemväg igen. Tider bokade för sommaren. Har världens gulligaste terapeut. Hon har pusslat ihop ett schema så att det bara blir en vecka utan behandling i sommar.

Sammantaget så är det ingen tvekan om att jag har ett bra liv för att vara transsexuell. Bra omhändertagen i vården och många fina vänner. Och en son som jag älskar som accepterar sin pappa som hon är. Fniss, lustig mening men så är det.

Lev och njut kära vänner, här och nu.
Kram till alla. ❤❤

Kom ihåg att spotta ut snusen innan fotot den här gången. 😄