Så var det bara några timmar kvar av året och 2010 talet, år som nästan är omöjligt att summera för mig. Allt började där i augusti 2011 då jag tog mina första steg ut i världen, lät världen möta mitt riktiga jag, Erika. Ja hela mitt nuvarande liv började där, men det får samsas med det som varit. Det finns ändå en del i mitt tidigare liv jag inte hade velat vara utan, som format och skapat den jag är idag.

Framförallt att jag var, är och förblir pappa till min son, den som levde i femton år under hans uppväxt som pappa. Och det förändrar inte min person, min kvinnlighet överhuvudtaget i min tankevärld. Och jag förväntar mig inte heller att alla ska förstå det där. För mig räcker det att vi två förstår.

Det är så mycket jag har att vara tacksam över , och allt hände just detta decennium. Innan jag ens kom in i utredningen så började jag träffa alla de underbara människor som idag är mina väninnor. Från att leva ett osocialt och isolerat liv började mitt sociala nätverk skapas. Och nu när jag ser tillbaka så ser jag också hur mycket de har betytt för mig och min transition.

Som det nyfödda barnet har jag formats av dem, så som det fungerar med socialektet. Jag har lärt mig att vara jag, lärt mig att leva som den jag är i en värld som var ny för mig. Gett mig styrka, insikt och modet att hela tiden gå min egen väg, klara mig på egen hand. Vilket inte var självklart de första åren.

Min utredning och könsbekräftande behandlingar är ändå de mest betydelsefulla händelserna naturligtvis. Att få rätt identitet och kropp var en förutsättning för att ens orka leva vidare.

Att jag skulle älska att ge mig ut på dansgolvet hade jag inte förväntat mig däremot. Nu är redan biljetter ordnade inför Return of the Dragon i juni. Det som kommer bli en av höjdpunkterna under 2020. Jag älskar dessa stampadanser!

Jag startade mitt eget företag som jag drev och levde på i drygt två år, för att 2019 växla ned. Nya krafter och inspiration behövdes, ett brake och återhämtning. Boken som jag tjatat om så ofta har växt och börjat hitta sin form. Över 26 000 ord finns nu på pränt.

Det är speciellt tre kvinnor som jag har med mig i tankarna inatt. Jag kommer inte vara vaken över tolvslaget då det är timvik jobb som väntar kl 07 imorgon. Men de har en speciell plats i mitt liv.

Lollo som var den som med en inbromsning blev min första kontakt med omvärlden, som introducerade mig i det sociala nätverk jag idag är så tacksam över.

Tessan som utan att någon av oss var medveten om det blev, var och är min mentor i livet. En stark kvinna som går sin egen väg oavsett, som gärna säger att är man bra ska man ha det bra. Ett motto jag bär med mig. Att våga tycka att man är bra och inte hymla med det, älska sig själv.

Anna som det måste ha varit meningen att vi skulle mötas. Som också blev en mentor i mitt liv. Som jag nästan dagligen har kontakt med. Vi skulle kunna skriva en bok om allt som vi upplevt tillsammans. Det är möjligt att en del kanske skulle bli censurerat i och för sig. Vi firade inför det kommande året igårkväll, så vi kunde skåla för livet och oss.

Nu tackar jag för det gångna decenniet och året som snart är över.