Efter en lång dag igår som började redan kl 5.00, var jag äntligen på väg hem efter jobbet. Slutade 22.00, och skulle byta buss i Gävle centrum

Vid hållplatsen står tre tanter och väntar på sin buss. Då började det igen. Jag förstår mig inte på dessa människor. Om min uppenbarelse är så sensationell att de måste titta och prata om mig. Kunde dem då åtminstone göra det diskret. Nejdå! Huvuden som nästan snurrar runt, stirrande blickar och tisslande. Det är inte ok. Och inte blir det bättre av att de omkring naturligtvis inte kan undgå att se vad som händer. Jippie! Nu är jag definitivt i händelsernas centrum.

Mina reaktioner, känslor är väldigt varierande utifrån hur jag själv mår just då. Igår var jag trött, glad och stark, och hade inga problem med att ta det. Orkade inte ens bemöta dessa patetiska tanter. De var inte värda min tid. En del av min, och alla andra i min situations vardag/liv.

Tur att jag älskar mitt liv. Händelser som den här blir oftast inte mer än en parantes i mitt liv.