Jag bestämde mig således att leva som man och pappa under min sons uppväxt. Och de följande tio åren levde vi tillsammans som familj med hus och djur mm. Kaniner och höns fanns också med en tid. En lycklig tid. Finns många minnen från den tiden som jag gärna tänker tillbaka på. Jag hyser ingen tvekan alls om att jag tog rätt beslut. Och episoder från den tiden dyker säkert upp här så småningom.

Att leva med en hemlighet går ju inte i längden. Och jag är helt övertygad om att det var grundorsaken till att jag skiljde mig 2005. Ingen skilsmässa är smärtfri naturligtvis, men den var oundviklig. Vi gled isär och gick skilda vägar. Nu var vi ense om hur vi skulle göra, och inte en enda gång har vi bråkat. Vilket jag är glad för, och tycker fortfarande bra om mitt ex, och önskar henne all lycka i sitt liv.

Nu var jag helt plötsligt i ett helt nytt läge. Men beslutet var enkelt. Min son var 10 år. Mamma och Pappa skilda. Liten ort. Jag ska vänta tills han går ut grundskolan. Finns det en tidpunkt som är rätt, så borde det vara då var min tanke.

Nu kom mina jobbigaste år. Men motivationen var hög, så det fungerade. Men i princip levde jag för och i många stycken genom honom. Jag hade helt enkelt inte kraft och ork att vara socialt aktiv, och drog mig succesivt undan. Erika var så otroligt starkt närvarande att det bara blev jobbigt att låtsas. När jag umgicks med andra var distansen större, släppte inte in någon. Sista åren levde jag i stort sett ensam, hade släppt kontakten med mina gamla vänner. Visste att min tid kommer.

Självklart har jag många fina minnen från den här perioden med. Gjorde en hel del roliga saker med honom. Visste att det skulle bli en jättejobbig tid för honom när jag släpper allt och visar världen vem jag egentligen är.

Något som jag är så glad för är jag hann med och uppfylla ett löfte jag gav honom när han var liten. Vi läste oftast för honom när han skulle sova. Fortsatte ganska länge med det, så Harry Potter var en kär vän till mig. Men vid ett tillfälle, ganska tidigt, när jag läste ur en Disney klassiker och han tittade på bilderna, lovade jag att vi skulle åka till “Musse-land” tillsammans.

Så 2009 åkte vi till Florida och besökte bland annat Disney World. Om han kommer ihåg löftet vet jag inte. Men för mig som aldrig glömde det, var känslan mäktig. Visste så väl att det skulle bli jobbigt två år senare. Jag har vetat och förberett mig i åratal. Han, stackarn hade ju ingen aning.

Så sommaren 2011 blev vår sista sommar tillsammans innan Erika började träda fram. Vid något tillfälle har jag fått höra att jag offrat så många år, vilket gör mig ursinnig. Jag har inte offrat någonting. Jag har medvetet betalat ett pris för det jag fortfarande tror var den bästa vägen för både mig och mitt barn. Och jag ångrar ingenting. Jag har även fått höra åsikten om att jag kunde ha fortsatt leva som man, hade ju redan gjort det i så många år, vad spelar det för roll. Suck!! Det handlar ju bara om något så simpelt som viljan att få vara jag. Leva som mig själv, kvinna, Erika, aldrig behöva låtsas, bara vara.