Under sommaren har jag upplevt diverse olika konsekvenser av hormonbehandlingen. Tar dem allt eftersom, nu tänkte jag ägna mig åt det som hände i fredags. Humörsvängningar och plötsliga kast var ju väntade under puberteten, men det här anade jag inte.

Redan när jag vaknade kände jag mig som en vandrande bomb. Minsta lilla, och det bara exploderade. Frustration, irritation och ilska. Visste knappt vart jag skulle ta vägen. Nåja, bara att bita ihop och åka till jobbet. 

Kunde bara inte förstå varför jag var så här. Ingenting hade hänt som kunde tänkas göra mig irriterad. Ändå var jag helspänd.

Det tog nog inte mer än en halvtimme, innan mina arbetskamrater fick känna av mitt humör. Ett antal utbrott hade hunnits med, vissa berättigade, andra inte. Olustkänslan var så stark. Innan frukost hade jag även hunnit med att gråta. Något jag lyckades göra för mig själv. Drog mig snabbt undan när ilskna tårar började komma. Tror inte grabbarna är mogna för dem känsloyttringarna ännu. Visste aldrig om det skulle bli tårar, ilskna ord eller tjurig tystnad som skulle komma. Kontrollen var minimal. Jag var inte beredd på det här.

Självklart har jag även tidigare under mitt liv, haft dagar som bara känts som skit. Vaknat på fel sida typ. Och som sagt, sommaren hade ju gett en del väntade reaktioner. Men aldrig, och jag menar ALDRIG, har jag varit med om något liknande. Hade helst legat kvar under täcket och gråtit hela dagen.

Först efter lunchen började det släppa. Vid det laget tassade alla omkring försiktigt när de var i min närhet, och speciellt när de behövde min hjälp. Sent på eftermiddagen märkte jag att ett par killar skrattade och antydde något om tjejer. Något jag inte tyckte var särskilt kul då, men som får mig att le nu.

En del av min förändring, det förstår jag, och tänker inte beklaga mig. Det här är ju det jag vill och måste, och jag är helt införstådd över att inte alla effekter av hormonbehandlingen är positiva och efterlängtade.

Men jag kunde inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig det här. Mitt liv som man var ju en baggis i jämförelse. Jösses!!!